När en affärsvänlig konservativ valdes till president i Argentinai oktober 2015 var hoppet högt att han skulle sätta det sydamerikanska lands ekonomi på fötter igen. Mauricio Macri lovade att återuppliva Argentinas ekonomi. Han sade att han skulle uppnå ”noll fattigdom”. Mindre än tre år senare har han oväntat frågat om ett tidigt frisläppande av ett lån från Internationella valutafonden (IMF). Vad har gått fel? Varför minskar förtroendet för Argentinas ekonomi?
Vad är det senaste?
Den argentinska peson har förlorat mer än 40% av sitt värde gentemot dollarn i år och inflationen är enorm. Det dagliga livet blir dyrare för argentinerna. Priserna på många varor och tjänster fortfarande har en nära relation till den amerikanska dollarn.
President Macri har inte kunnat sänka inflationen, vilket är den högsta bland G20-länderna. Det går inte att anta de ekonomiska reformer som han lovade IMF. De flesta av de ekonomiska reformer syftade till att begränsa offentliga utgifter och upplåning. Kombinationen av spirande inflation och offentliga nedskärningar innebär att lönerna inte håller takt med priserna, vilket gör de flesta fattigare.
Hur började krisen?
Argentina har plågats av ekonomiska problem i åratal. Råvaruboomen under de senaste decennierna har hjälpt landet att återbetala de pengar som det var skyldigt IMF. Argentina rensade hela sin skuld till den multilaterala organisationen 2007.
Argentinas ekonomi började stabiliseras under president Néstor Kirchner, som styrde 2003-2007. Ekonomin blev sedan mer skakig igen under hans fru och efterträdare i ämbetet Cristina Fernández de Kirchner.
Hennes regering, som var i kraft från 2007 till 2015, höjde de offentliga utgifterna, nationaliserade företag och kraftigt subventionerade många dagliga liv, allt från verktyg till fotbollsmatcher på tv. Det drabbade växelkursen, vilket skapade alla möjliga praktiska problem, och gav upphov till en svart marknad för dollar och kraftigt snedvridande priser.
Vad lovade president Macri att göra?
Macri valdes på ett löfte om att sluta alla snedvridningar och låta Argentina återvända till en marknadsorienterad ekonomi där utbud och efterfrågan, inte staten, skulle definiera priserna. Under sina första timmar i tjänst satte han stopp för kapitalkontrollen. Han inledde en global kampanj för att reparera Argentinas rykte hos utländska investerare. Han lovade också att sänka inflationen, som svängde omkring 40% per år, genom att begränsa de offentliga utgifterna.
Kan IMF hjälpa till?
Argentinas regering insisterar på att dess problem ligger i likviditet (brist på kontanter) och inte med solvens (förmågan att uppfylla sina ekonomiska skyldigheter). I maj vände sig Argentinas regering till IMF för hjälp och hävdade att den Washington-baserade fonden var den billigaste finansieringskällan som var tillgänglig.
Argentinas regering argumenterade för ett lån från IMF. Med detta skulle Argentina kunna ingripa på valutamarknaderna längre och även betala av obligationer som skulle betalas. Vid den tiden sade president Macri att han inte planerade att använda lånet på 50 miljarder dollar från IMF förutom att öka landets reserver.
Men i och med att den argentinska peson backade allt med och Argentina drabbats av en dålig sojaböns– och majsskörd fortsatte ekonomin att försämras. I juni minskade ekonomin med 6,7%, den största nedgången sedan 2009.
Med förtroende för Argentinas återhämtning eroderade bad president Macri den 29 augusti oväntat att IMF-lånet skulle släppas tidigt. IMF:s chef Christine Lagarde sa att fonden var redo att hjälpa Argentina, men nyheterna om begäran om tidig assistans orsakade peson kom att falla med mer än 7%, den största nedgången sedan valutan blev flytande.
Vad tycker argentinerna om allt detta?
Att gå till IMF är det mest impopulära drag som en president kan göra i Argentina. I Argentina är organisationen mycket avskydd och har klandrats för ekonomisk kollaps 2001.
I allmänhet är argentiner inte snabba att få panik, genom att ha varit så mycket ekonomisk oro i det förflutna. Men det finns människor som uttrycker allvarliga bekymmer, särskilt de från den äldre generationen som levde genom Argentinas ekonomiska kris 2001 när regeringen misslyckades med skulden och banksystemet var i stor utsträckning förlamat.
Effekten på argentinerna var förödande för många, eftersom deras hårda vunna välstånd snabbt försvann.
De som upplevde det rädda en återkomst av corralito (ringgärdet), det spanska namnet som ges till statliga restriktioner som infördes 2001 för att förhindra en bankrusning. Under corralitos begränsningar, som varade i ett år, kunde människor inte fritt ta ut pengar från sina konton, vilket gjorde livet väldigt svårt för vanliga argentiner.
Grekiska obligationer kan snart ingå i ECBs återköpsprogram
ECB accepterar grekiska obligationer som säkerhet men de ingår inte i den europeiska centralbankens återköpsprogram. Ett nytt avtal under slutet av året kan emellertid komma att ändra på detta. Finansministrarna anser att den grekiska statsskulden är stabil, men IMF håller inte med.
ECB inte omfattar grekiska obligationer i sin statsobligationsköpsoperation. Det finns emellertid diskussioner kring detta och det är möjligt att de grekiska obligationerna redan från början av 2017 kommer att ingå i ECBs återköpsprogram.
Grekland vice finansminister Chouliarakis berättade för EU-parlamentet att ett avtal är möjligt att uppnå redan före slutet av årets utgång. Det finns två utmanande frågor: arbetsmarknadsreformerna och det primära budgetmålet.
Reformer på arbetsmarknaden omfattar kollektiva förhandlingar och uppsägningar, liksom regler för stridsåtgärder. De kollektiva förhandlingarna bröt samman efter reformerna 2012.
I maj enades den grekiska regeringen att lägga budget med ett primärt budgetöverskott (exklusive kostnader för skulden) på 3,5 procent av landets BNP. Eurogruppen av EMUs finansministrar upprepade vikten av detta avtal och ville att målet om 3,5 % upprätthålls efter 2018. Det är inte så att Grekland inte vill behålla ett så pass stort primär överskott på obestämd, all ekonomisk litteratur antyder också att det inte särskilt troligt eller effektiv. Någon gång efter 2018, Grekland vill minska det primära överskottsmålet till 2,5 % (med en minskning på 1 % som ska användas för att sänka skatterna) och därefter till 2 % på lång sikt. De europeiska finansministrarna fortsätter emellertid att kräva med av Grekland. De uppmanade premiärminister Tsipras att anta ”allvarliga” reformer. Det är emellertid Greklands finansminister, inte den grekiska regeringen som är det mest formidabla hindret för IMFs deltagande.
Finansministrarna erbjöd några redovisningsknep för att minska Greklands sammanlagda skuld med 20 procentenheter (i förhållande till BNP) till 2060. Dessa åtgärder inkluderar lättnader i landets återbetalningsplan, avstå från en kupong straff, och byta skulder för att minska ränterisker.
Otillräckliga åtgärder
IMF säger att dessa åtgärder är otillräckliga för att sätta Greklands skuld på en hållbar bana. Det har gjort gällande att de finanspolitiska målen inte är realistiskt. Finansministrarna har uteslutit nominella minskningar i Grekland skyldigheter, men IMF kräver mätbara och konkreta skuldlättnader för Grekland. Eftersom detta inte har tillkommit, är det osannolikt att IMF kommer att få delta i en ny lånefacilitet för Grekland.
Ett nytt avtal skulle erkänna de framsteg Grekland gör och understryker åtagandet att ytterligare åtgärder. Avtalet skulle underförstått förutsätta att den grekiska statsskulden är hållbar. Detta är vad ECB behöver höra innan den europeiska centralbanken kan låta de grekiska obligationerna ingå i ECBs QE verksamhet.
Det skulle öka förtroendet att ECB kommer att köpa grekiska obligationer om IMF finner Greklands skuld hållbar. Med oenighet mellan finansministrarnas bedömning och IMF, befinner sig ECB i en svår situation. Även om det bedriver egen hållbarhetsbedömning, som säger att det kommer att göra, kommer det att bli svårt att åsidosätta finansministrarna.
ECB redan accepterar grekiska obligationer som säkerhet för lån till grekiska banker. Det har också köpt EFSF obligationer från grekiska banker under tillgångsköpsprogram. Att köpa grekiska obligationer är ett inkrementellt steg. Beloppen kommer att vara små. Det borde inte vara förvånande om ECBs återköpsprogram omfattar grekiska obligationer i slutet av Q1 2017.
Under flera veckor har det ryktats att Agustin Carstens, chef för Banco de Mexico, varit en av de ledande kandidaterna till att leda Bank for International Settlements, och Reuters rapporterar nu att det är en färdig uppgörelse för juli 2017 och att Banco de Mexicos chef får toppjobbet på BIS.
Carstens tidigare nästan landat toppjobbet på IMF, men slogs i sista stunden ut av Christine Lagarde.
Hans nya jobb kommer med en stor lön uppgradering – nästan $ 750K per år jämfört med ca $ 150K som han hade i lön för att leda den mexikanska centralbanken.
iShares MSCI Mexico Capped (NYSEArca: EWW)
Denna ETF har som mål att replikera investeringsresultat från MSCI Mexico Invest Market Index (IMI) 25/50. Den börshandlade fonden kommer alltid att investera minst 80 procent av sina tillgångar i värdepapper i dess underliggande index och i depåbevis som representerar värdepapper i dess underliggande index. MSCI Mexico Invest Market Index (IMI) 25/50 är ett free float-justerat marknadsvärdesviktat index med en skyddande metod som tillämpas för att emittenten vikter så att ingen enskild aktie kan ha en vikt som överstiger 25% av det underliggande indexet, och alla emittenter med vikt på över fem (5) begränsas så att de inte kan ha en kumulativt vikt som överstiger 50 procent av portföljvärdet.
ETF Securities FX Research: EU referendum unveils Sterling opportunity
Summary
Gambling odds turn favourable for the ‘remain’ camp as political polls show tight referendum result.
Adverse economic impact is expected to outweigh regulatory and fiscal benefits of the UK leaving the EU.
Pessimistic sentiment is at the highest level on record in the FX options market for EUR/GBP. GBP should rebound.
Sentiment turning
According to the latest polls, the gap has narrowed over the past few months in favour of Britain leaving the EU.
The current polling suggests that around 44% of voters will support staying in the EU, with 42% in the ‘leave’ camp, leaving a significant undecided proportion. According to the website oddschecker, the referendum result is likely to be more stark than current polling indicates. Current betting odds across a number of online gambling sites suggest 78% of gamblers are expecting Britain to stay in the EU.
(Click to enlarge)
However, phone and online polling have seen diverging trends in recent weeks. Evidence indicates that when voting intentions are measured and there isn’t a ‘don’t know’ option, most undecided voters will choose the status quo, in this instance, for Britain to remain in the EU. Most internet polls have as a standard option, a ‘don’t know category and that is partially to blame for the divergence in views between internet and phone polls. While phone polls show a generally larger divide between the two camps (in favour of ‘remain’), recent evidence has been showing that the gap is narrowing between the ‘remain’ and ‘leave’ alternatives.
Will history repeat itself?
In 1975, UK voters were given the choice to stay or leave the European Economic Community. Voters were faced with the question, ”Do you think the UK should stay in the European Community (Common Market)?”. The 2016 question is very similar: “Should the United Kingdom remain a member of the European Union or leave the European Union?”
In 1975, the final result showed that there was 67% support from voters for staying in the EC, in line with current estimates ‘remain’ campaign.
Economic impact
The Bank of England have also weighed in on the June 23 vote, noting that growth could be impacted in the near-term. The central bank notes that ‘uncertainty relating to the EU referendum has begun to weigh on certain areas of activity’ with ‘capital expenditure and commercial property transactions…being postponed pending the outcome of the vote.’ The IMF has also indicated that a ‘leave’ vote would be damaging, with its chief economist stating that ‘a Brexit could do severe regional and global damage by disrupting established trading relationships.’
According to a poll by Greenberg Quinlan Rosner, the three most important issues for voters are the economy, immigration and the control of our (UK) laws. While the ‘leave’ camp appears mostly concerned with either burgeoning regulatory framework or immigration, financial markets are focussed on the adverse impact on growth via the external account. The European Union accounts for 45% of UK exports and 53% of its imports. Although the UK has a two year window to re-negotiate trade deals, bureaucrats generally move at snail’s pace. Such a timeframe seems a very tight window for a major project, with government efficiency growth very close to zero. US President Obama has indicated that a trade deal with the US could take as long as 5-10 years to reach agreement and that the UK would ‘move to the back of the [negotiating] queue’. Such comments highlight strong global concerns over the potentially adverse impact on financial stability.
There are modest fiscal benefits expected from not contributing to the EU budget if the UK leaves the EU. Depending on the final relationship of Britain and the EU, the Centre for Economic Policy Research calculates a best case scenario of a 0.31% saving in per capita income, not enough to offset the negative trade effects contributing to a decline of almost 3% in incomes.
(Click to enlarge)
However, any fiscal benefit could be offset by the need to create new administration regarding implementation of new domestic regulation and trade agreements.
HRM Treasury’s own calculations indicate that the UK would be between 3.4% and 9.5% of GDP better off remaining inside the EU within 15 years. The wide dispersion of the GDP range depends on the eventual structure of trade that Britain would adopt with the EU if it left the economic union.
Several economic consultancies have calculated the potential impact should voters decide to leave the European Union. On average a result of a leave vote is expected to make Britain worse off by between 0.1% and 5.5%.i
What’s the FX market saying?
(click to enlarge)
Against the USD, GBP recently has experienced a modest bounce from multi-year lows. Against the Euro, GBP is hovering at the weakest level in the past 12 months. Negative sentiment is priced in as volatility has weighed on GBP.
Options market pricing is indicating that bearishness is at the highest levels in over a decade for GBP against the Euro.
Volatility is the status quo
(click to enlarge)
The risk of Britain exiting the EU has seen the cost to insure against a British sovereign default rise by over 100% since the beginning of 2016, another reason for GBP weakness.
Where to next for GBP?
(Click to enlarge)
With so many voters as yet to decide which way to vote, volatility will remain elevated for GBP crosses and will likely keep the pound under some pressure against major currencies. However, such depressed levels of GBP opens up buying opportunities in the medium term as uncertainty fades.
Historically, steep falls in the Pound have presaged strong rebounds. The subsidence of volatility following the financial crisis and the Scottish referendum, led to strong gains for GBP against the Euro. In the four months after the financial crisis, GBP rallied 4.3% against the Euro. Indeed, we expect that the EUR/GBP is the more favourable cross to implement views of Britain remaining within the EU, with the US expected to tighten rates further in 2016 and the ECB keeping the Euro weak with aggressive policy stimulus.
Important Information General This communication has been issued and approved for the purpose of section 21 of the Financial Services and Markets Act 2000 by ETF Securities (UK) Limited (“ETFS UK”) which is authorised and regulated by the United Kingdom Financial Conduct Authority (the “FCA”).
The information contained in this communication is for your general information only and is neither an offer for sale nor a solicitation of an offer to buy securities. This communication should not be used as the basis for any investment decision. Historical performance is not an indication of future performance and any investments may go down in value.
This document is not, and under no circumstances is to be construed as, an advertisement or any other step in furtherance of a public offering of shares or securities in the United States or any province or territory thereof. Neither this document nor any copy hereof should be taken, transmitted or distributed (directly or indirectly) into the United States.
This communication may contain independent market commentary prepared by ETFS UK based on publicly available information. Although ETFS UK endeavours to ensure the accuracy of the content in this communication, ETFS UK does not warrant or guarantee its accuracy or correctness. Any third party data providers used to source the information in this communication make no warranties or representation of any kind relating to such data. Where ETFS UK has expressed its own opinions related to product or market activity, these views may change. Neither ETFS UK, nor any affiliate, nor any of their respective officers, directors, partners, or employees accepts any liability whatsoever for any direct or consequential loss arising from any use of this publication or its contents.
ETFS UK is required by the FCA to clarify that it is not acting for you in any way in relation to the investment or investment activity to which this communication relates. In particular, ETFS UK will not provide any investment services to you and or advise you on the merits of, or make any recommendation to you in relation to, the terms of any transaction. No representative of ETFS UK is authorised to behave in any way which would lead you to believe otherwise. ETFS UK is not, therefore, responsible for providing you with the protections afforded to its clients and you should seek your own independent legal, investment and tax or other advice as you see fit.
An important data week for China could provide an upside catalyst for commodities
An important data week for China could provide an upside catalyst for commodities Interpreting Chinese data releases for the months of January and February is always difficult because of the timing of the Chinese New Year (which can fall in either month). We gain a lot more clarity about the state of the Chinese economy with the March data releases that come out in April. We are hit with a wave of these releases this week: inflation, trade, money supply, loans, retail sales, industrial production and GDP.
The better-than-expected trade data released today has already sparked optimism in Asian equity markets, while the decelerating pace of foreign exchange reserve declines suggests less currency intervention by the country’s central bank (which bodes well for the stability trade).
Yesterday the IMF upgraded its forecast for Chinese GDP growth in 2016 and 2017, despite reducing its global growth forecast. While growth in the country continues to shift away from manufacturing and investment toward services and consumption, demand from commodities remains robust and China’s desire to continue to build infrastructure remains strong. We believe that the market is less likely to ignore the supply deficits in many commodities if China is perceived more positively. Chinese Q1 GDP will be released this Friday and consensus expectations are for is 6.7% y-o-y increase. A better-than-expected print could be a catalyst for sentiment around China improving.
Nitesh Shah, Research Analyst at ETF Securities
Niteshis a Commodities Strategist at ETF Securities. Nitesh has 13 years of experience as an economist and strategist, covering a wide range of markets and asset classes. Prior to joining ETF Securities, Nitesh was an economist covering the European structured finance markets at Moody’s Investors Service and was a member of Moody’s global macroeconomics team. Before that he was an economist at the Pension Protection Fund and an equity strategist at Decision Economics. He started his career at HSBC Investment Bank. Nitesh holds a Bachelor of Science in Economics from the London School of Economics and a Master of Arts in International Economics and Finance from Brandeis University (USA).
