p/e-tal Archives - ETFBloggen

Multifaktor eller inte multifaktor, det är frågan

Låt oss låtsas att du är en investerare som vill placera en del av dina pengar utomlands. Du tror att internationellt utvecklade marknadsaktier är attraktiva i förhållande till de svenska och amerikanska aktierna. Du tror också att dollarn kommer att falla under den period du tänker hålla din investering. Du ställs inför valet, Multifaktor eller inte Multifaktor. Ditt investeringsbeslut är logiskt för dig. Men du har val: Du kan

a) helt enkelt investera i ett traditionellt index som MSCI EAFE,

b) investera i en fond som systematiskt betonar en enda faktor (som en värdefond) som endast köper specifika aktier relaterade till den faktorn eller

c) investera i en utvecklad fond som blandar flera faktorer tillsammans, som JPMorgan Diversified Return International Equity ETF (JPIN).

Vad är det bästa valet? Multifaktor eller inte multifaktor, det är frågan.

MSCI EAFE är inget dåligt val

Att investera i ett traditionellt internationellt kapitalkapitalindex som MSCI EAFE är inte ett dåligt val. Detta index har levererat en bra avkastning för en investerare, särskilt okorrelerad outperformance på 1970-talet och 1980-talet, och hjälpte till att diversifiera en portfölj.

Ditt andra val är att investera i en viss faktor eftersom det är vettigt för dig. När du väljer exemplet på en värdestrategi kan du tro att en fond eller index som väljer de billigaste eller mest attraktiva värderade aktierna baserat på metrics som Price to Earnings (PE) är bäst.

Du kan hitta en diskretionär portföljförvaltare som bara köper aktier han anser vara billiga. Typiskt är begreppet ”billigt” baserat på vissa absoluta mätvärden som förvaltaren har i åtanke, till exempel att aldrig köpa en aktiemed ett P/E-tal som är högre än 15. Om det inte finns tillräckligt med aktier som är attraktiva, kommer han att hålla kapitalet i kontanter tills han finner de försiktiga fynd som han söker. Denna försiktighet riskerar också uppenbarligen en eventuell underprestanda genom att vara frånvarande från aktiemarknaden.

Alternativet är att köpa ett värdeindex eller en fond

Alternativet är att köpa ett värdeindex eller en fond som systematiskt bara köper de billigaste aktierna i ett visst investeringsuniversum. Om det finns 1000 investerbara aktier tillgängliga, köper indexet endast den billigaste decilen på 100 aktier. Denna fond placerar alltid fullt ut i de 100 värdepapperen som är relativt billigaste. Detta är en investeringsstrategi som en diskretionär förvaltare kan förfalska. Den diskretionära värdeförvaltaren kan titta på samma 100 aktier och tycker att de är dyra. Men akademisk forskning har visat att alltid vara fullt investerat i de relativt billigaste percentilerna av aktier i USA har producerat överlägsen avkastning under många årtionden.

En sådan portfölj kallas för en ”faktor” -portfölj. Varför namnet? I början av 1960-talet introducerade akademiker begreppet beta och visade att enskilda aktier var känsliga för och drivits av rörelser på den breda marknaden. I början av 1990-talet började akademisk forskning visa att andra ”faktorer” som värde och storlek också styrde aktieavkastningen. Sedan dess har flera faktorer identifierats som att driva enskilda aktiers utveckling: värde, storlek, volatilitet, momentum och kvalitet. Aktier i företag som är billigare, mindre, mindre volatila, har mer positiv årlig avkastning och högre lönsamhet har historiskt överträffat sina peers. Det visar sig att dessa faktorer också fungerar internationellt.

Värde den faktor som har varit mest känd längst

Av alla faktorer är värde den faktor som har varit mest känd längst (även innan den akademiskt identifierades som en ”faktor”). Detta är tack vare böckerna av Warren Buffets lärare Ben Graham. Och om du tittar utomlands på en rad utvecklade globala marknader och skapar ett värdeindex och jämför det med sin viktade motsvarighet på marknaden, har den historiska överträffningen av värde varit fantastisk. Tills nyligen.

Även om det var viss variation i land, var det i genomsnitt från mitten av 1970-talet fram till 2005 en värdefaktorportfölj på en utvecklad marknad som överträffade sitt marknadsvärde-vägda index med cirka 2 % per år. Det är mycket. Däremot har den genomsnittliga utvecklade ländernas värdepappersportfölj under 2005 uppskattat en marknadsindex med ca -40 punkter. Vilken är risken att investera i en faktor. Det kan inte alltid fungera vid varje tidpunkt.

Så om att investera i en faktor som värde löper risken att prestera, hur är det med en multifaktor internationellt utvecklad aktieportfölj?

Nedan följer en sammanfattning av enskilda faktorportföljernas prestanda på internationella utvecklade aktiemarknader sedan 2005, en lika vägt faktorportefölje samt MSCI EAFEs prestation som vår prestationsreferens. Observera att under de senaste 13 åren har värdet varit den överlägset fattigaste faktorn, medan de andra handfullt har slagit EAFE. En lika viktad portfölj av alla 5 faktorer, men inte så optimal som några av de enskilda faktorerna, slår EAFE med 1,6 % och har ett informationsförhållande eller riskjusterad avkastning som överstiger 37 %. Den likvärdiga faktorportföljen har också fördelen att inte behöva förutsäga vilken faktor som ska fungera när så, även om en faktor som värde inte slår på marknaden, kan de andra faktorerna ta upp kampen.

Källa: MSCI, Data per den 31 januari 2018. Tidigare resultat är ingen garanti för framtida resultat. Visas endast för illustrativa ändamål.

En annan fördel jämfört den marknadsmässigt viktade portföljen

Den likvärdiga faktorportföljen har en annan fördel jämfört med det marknadsmässigt viktade portföljen. Notera i tabellen nedan hur väl portföljen överträffade vid Finanskrisen 2008, så ser Du att den tenderar att göra relativt bra ifrån sig i mycket volatila marknader.

Källa: MSCI, Data per den 31 januari 2018. Tidigare resultat är ingen garanti för framtida resultat. Visas endast för illustrativa ändamål.

Även om det inte är otänkbart att en eller två av dessa faktorer kan erodera eller underprestera för en period, är det faktum att du har exponering för flera faktorer i en portfölj som verkar gå särskilt bra i kriser, att multifaktionsblandad portfölj är mest attraktivt sätt att investera i utvecklade marknader.

Så när du ställde frågan: Multifaktor eller inte multifaktor? Datan talar för sig själv.

De tre värsta börsfallen har börjat med höga p/e-tal

Även om vi under de senaste veckorna har vant oss vid en viss nedstämdhet på börsen så har aktiemarknaden under de senaste året rapporterat en hel del ny börsrekord. I takt med allt fler all time high noteringar är det många som varit oroliga för om börsen är övervärderad och vi står inför en marknadskorrektion. Många har valt att titta på vinstmultiplikatorn, det så kallade p/e-talet då de tre värsta börsfallen har börjat med höga p/e-tal.

Det mycket erkända cykliskt justerade p/e-talet, också känt som Shillers P/E nådde nyligen 31,1, nästan dubbelt så högt som det historiska medelvärdet på 16,8. Nu är marknadsvärdering genom p/e-tal inte alltid den bästa timing indikatorn, men det kan ha en betydande inverkan på ett börsfall.

Historiska Börsfall

[TABLE=199]

Källa: CNBC, NBER och Shiller

I syfte att titta närmare på detta finns det i tabellen ovan en sammanställning på historiska data från de nio större börskrascherna sedan 1928. Det finns en del intressanta slutsatser att dra.

Tre av de fyra värsta börsfallen, så kallade bear markets, föregicks av höga aktievärderingar. Bland de fyra värsta börsnedgångarna, där aktiekurserna rasade med mer än 40 procent, till exempel den Stora Depressionen 1929, Dot com bubblan år 2000 och Finanskrisen 2007 startade med extremt höga aktievärderingar.

Tre av de fyra värsta börsfallen sammanföll med långa recessioner. Börsfallen 1929, 1973 och 2007 följdes av långa perioder av recession. Det perfekta exemplet är börskraschen 1929 där en depression som höll i sig under tre år fick börsen att falla med 86 procent. Undantaget är börskraschen 2000 som till stor del orsakades av dot com bubblan och endast gav upphov till en lindrig recession under 2001.

Kortlivade börskrascher

De två börskrascherna som inte följdes av ekonomiska recessioner var kortlivade. De två kortaste börskrascherna var orsakade av geopolitiska orsaker som invasionen av Grisbukten 1961 och aktiemarknadens oförmåga som under Black Monday 1987. Båda dessa krascher inträffade under perioder av ekonomisk expansion.

Historiskt sett har de värsta börsfallen inträffat till följd av extrem marknadsvärdering eller en långvarig ekonomisk recession, eller båda sakerna samtidigt. Efter åtta års ekonomisk expansion befinner sig USAs ekonomi nära det sena skedet av den nuvarande boomcykeln.

Den nuvarande höga värderingen är verkligen en anledning till oro. Även om det är svårt att förutsäga exakt när en korrektion av börsen kommer att inträffa, kan en hög värdering, tillsammans med en eventuell ekonomisk recession, sannolikt att göra björnmarknaden svårare när den inträffar.

September kan krossa aktiemarknaden

Aktieinvesterarna drog en lättnadens suck när handeln på börsen avslutades nästan oförändrat i augusti. Trots varningar från en växande kör av experter så lyckades S&P 500 (SPX) att rapportera en liten kursuppgång om 0,05 procent. Lågpunkten för månaden, som uppnåddes under intradagshandeln den 21 augusti, var bara 2,1 % under juli stäningskurs. Emellertid kan investerare möta ett oförskämt uppvaknande i september, enligt historiska uppgifter som Barron har tagit fram. I klartext, september kan krossa aktiemarknaden.

Historiska trender är en sak, men oddsen för en betydande nedgång av aktiekurserna ökar när aktiemarknaden ställs inför potentiellt störande skattehändelser, inklusive slagsmål över skuldtaket och en eventuell federal regeringsstopp. Det kan hända i början av oktober, men möjligheten till en amerikansk defaut skakar redan den amerikanska marknaden för statsskuldsväxlar

Akta dig för börsen i september månad

Sedan 1962 har S & P 500 Index fallit i genomsnitt 0,69 % i september, skriver Jeff DeGraaf, chef för Renaissance Macro Research, i en analys till kunder som citerades av Barron. Faktum är att september är ”årets enda månad som har statistiskt signifikanta negativa avkastningar”, skrev han. Den genomsnittliga nedgången på 0,69 % i september är nästan 17 gånger den genomsnittliga procentuella nedgången i maj, dubbelt så mycket som den genomsnittliga nedgången i juni och sju gånger augustis genomsnittliga nedgång observerad över samma tidsram.

Oro för värderingarna

När aktiemarknaden stängdes den 1 september var det historiska p/e-talet på S & P 500 23,9 och det framåtblickande p/e-talet 18,9, enligt en analys av Birinyi Associates. Det framåtblickande p/e-talet är på högsta sedan 2004, och över dess långsiktiga genomsnitt sedan 1982, per diagram utarbetat av Yardeni Research Inc. Observera att Yardenis metodik ger en något lägre det framåtblickande p/e-talet på 17,6.

Tittar vi hela vägen tillbaka till 1871, leder Advisor Perspectives en genomsnittlig historisk p/e-talet på cirka 16,7 för marknaden. Det bör dock tas som en grov guide, eftersom sammanställning av konsekventa data hittills tillbaka i marknadshistoria presenterar olika metodologiska problem. Rådgivningsperspektivet minskar i alla fall användningen av framtida uppskattningar, eftersom de ofta bygger på önskatänkande, felaktiga antaganden och analytikerns bias.

Under tiden är före detta Federal Reserve-ordförande Alan Greenspan oroad över en övervärderad obligationsmarknad. När den bubblan sprängs, kommer aktiekurserna att falla också, varnar han.

Buffett stannar kvar på marknaden

Trots oro över höga värderingar på aktiemarknaderna, ser investerare som Warren Buffett aktier som ett mycket bättre alternativ än obligationer just nu. Han ser faktiskt ut att placera 80 miljarder dollar i kontanter på aktiemarknaden, om han kan hitta rätt möjligheter till rätt pris.

De fem största riskerna med aktier enligt Goldman Sachs

De fem största riskerna med aktier enligt Goldman Sachs. Christian Mueller-Glissmann, aktiestrateg på Goldman Sachs Group, är neutral till aktier under kommande år, enligt en färsk analys. David Kostin, chefsaktiestrateg på Goldman USA, förväntar sig att S&P 500 kommer att falla med mellan fem och tio procent under de kommande månaderna. Han förväntar sig också att S&P 500 kommer att avsluta börsåret 2016 på 2100 vilket är endast tre punkter över den nivån som detta index stängde på den 2 juni. Varför förväntar sig dessa två strateger att aktiemarknaden kommer att falla under de kommande månaderna? Det finns fem skäl till deras uttalanden. De fem största riskerna med aktier enligt Goldman Sachs

De fem skälen till att S&P 500 kommer att falla

Det första skälet är värderingarna. Det har varit en brist på vinsttillväxt och framtida p/e-tal för S&P 500 ligger just nu i den 99 percentilen på en historisk grund. Den enda möjligheten till att vi skall få se en värdestegring på de amerikanska aktierna är om de helt plötsligt levererar överraskande höga vinster. Med tanke på hur situationen ser ut på den amerikanska aktiemarknaden är det kanske att hoppas på för mycket.

Det andra skälet är känsla, mer korrekt sentiment. Enligt Goldman Sachs Sentiment Indicator, som för närvarande står på 32, vilket inte är så hausseartat som vi såg som under vintern. Denna faktor bör emellertid inte åläggas för stor vikt.

Det tredje skälet är Federal Reserve och ränteförväntningarna. Goldman Sachs förväntar sig två räntehöjningar under detta år medan de flesta analytiker och ekonomer räknar med ingen eller möjligen en. Om Goldman Sachs har rätt så bådar inte denna hökaktighet gott för de amerikanska aktierna.

Det fjärde skälet är att det är valår. Enligt Kostin diskuteras valet i varje kundsamtal eftersom de flesta kunder är oroliga för vilken effekt valresultatet kommer att få på deras aktieportfölj och deras investeringar. Historiskt sett har de amerikanska aktierna handlats i intervaller sommaren innan ett val, men då har det å andra sidan inte förekommit två eller tre så pass ”annorlunda” presidentkandidater.

Det femte skälet är en avmattning i företagens återköp av sina egna aktier. En hel del av den finansiella ingenjörskonst som du har hört om avser företags återköp av sina egna aktier. I korthet innebär detta att återköpen minskar antalet utestående aktier vilket ökar vinsten per aktie eftersom det totala antalet utestående aktier minskar. Utan dessa aktieåterköp kommer efterfrågan att minska, vilket gör att aktierna inte har samma drivkraft. Aktieåterköpen kommer emellertid inte upphöra helt, men det kommer att märkas betydligt när de uteblir.

Därmed summeras de fem största riskerna med aktier enligt Goldman Sachs

En recession är oundviklig

En recession är oundviklig Albert Edwards, global strateg på Société Générale säger att en recession är oundviklig. Han baserar sin prognos på företagens historiska resultatutveckling. Enligt Edwards har en stor del av problemen varit att företagen har avsatt så pass stora belopp till utdelningar och återköp av egna aktier under flera år istället för att låta kapitalet arbeta vidare i företagen på detta sätt skapa tillväxt. Detta har lett till ett produktionsproblem när det gäller arbetarnas bristande erfarenhet. Arbetskostnaderna är för närvarande lika hög som under tech bubblan. Samtidigt har tillverkare av varor och tjänster förlorat sin prissättningsförmåga, vilket i sig utgör ett problem.

Dagens konsumenter är kostnadsmedvetna. Trots den senaste tidens fall i bensinpriserna väljer de flesta konsumenter att spara pengar i stället för att spendera dem. Detta gäller ibland studielån och/eller sjukförsäkringar, två områden som båda har sett orimliga kostnadsökningar under de senaste åren. En annan orsak till att konsumenterna väljer att spara mer än tidigare är en brist på framtidstro. När människor spara till pensionen vet de att de måste avsätta mer kapital till sin pension än tidigare på grund av låg eller ingen avkastning på räntemarknaden.

Om producenterna saknar prissättningsförmåga kan de inte generera tillräckliga inkomster för att täcka de ökade arbetskostnaderna. Om ett företag inte kan betala ökade arbetskraftskostnader så kan det inte konkurrera med sina konkurrenter och förlorar då marknadsandelar. I en sådan miljö har företagen med de starkaste balansräkningarna de bästa förutsättningarna att rida ut i stormen. De kan till och med fortsätta att dela ut pengar till sina aktieägare och återköpa egna aktier på börsen. Det sistnämna är en transaktion som reducerar aktieantalet och ökar vinsten per aktie, vilket sedan hjälper driva aktiekursen högre.

Sämre resultat

Sett till den stora bilden fruktat Edwards att djup vinstnedgång kan leda till en recession, även med den duvaktiga hållning som FED nu har intagit. Detta skulle vara en svår situation eftersom Fed skulle ha liten manövrerbarhet med dagens låga räntor.

Gerard Minack, grundare av Down Daily och tidigare analytiker på Morgan Stanley, anser att den nuvarande utvecklingen är ett resultat av en svaghet inom energisektorn och han jämför situationen med hur det såg ut 1985 när energibolagen drabbades av lägre vinster. Han uppgav också att recessioner endast åtföljs av Fed åtstramningar.

Edwards framhåller emellertid att vi har en stor skillnad i dag jämfört med 1985, nämligen tillväxten i bruttonationalprodukten. I dag är denna nära noll medan BNP-tillväxten 1985 låg på fyra (4) procentenheter. Edwards ser därför ingen möjlighet till att vi kommer att få se en BNP-tillväx under 2017. En annan faktor som Edwards pekar på är att Federal Reserve sänkte räntan till 6% från 8% år 1986. I dag har FED svårt att agera alls med tanke på det låga ränteläget. Alternativet med negativa räntor, något som en gång verkade vara ett möjligt scenario för USA har attackerats och kritiserats av ekonomer och utgör inte längre en möjlig väg. Negativa räntor har inte visat sig ha avsedd effekt i andra ekonomier, till exempel Japan och flera länder i Europa

En annan potentiell risk för recession är ett börsras som skulle kunna leda till ett minskat förtroende för ekonomin. Eftersom FED just nu har intagit en duvaktig inställning är detta mindre sannolikt, men värderingarna på aktiemarknaden ligger just nu på historiskt sett mycket höga nivåer.

För närvarande handlas S&P 500 till ett p/e-tal om 16,8 jämfört med ett tioårsgenomsnitt på 14,2 och ett femårigt genomsnitt på 14,4. Vårt eget OMXS30 handlas till närmare 21 gånger företagens vinster.

Resultatet är inte imponerande för tillfället. Detta har varit fallet i flera år och marknaden har fortsatt uppåt tack vare låga räntor. Frågan är vad som kommer att styra resultat eller FED.