swap Archives - ETFBloggen

Vad är en Swap för något?

En swap är ett derivatkontrakt genom vilket två parter byter kassaflöden eller skulder från två olika finansiella instrument. De flesta swappar involverar kassaflöden baserat på ett nominellt huvudbelopp, såsom ett lån eller obligationer, även om instrumentet kan vara nästan vad som helst. Vanligtvis byter räntan ”ägare”. Varje kassaflöde består av ett ben i swappen. Ett kassaflöde är i allmänhet fast, medan det andra är variabelt och baserat på en referensränta, flytande valutakurs eller indexpris. Vad är en swap?

Den vanligaste typen av byte är en ränteswap. Swappar handlar inte på börser och privatpersoner investerar inte i allmänhet i swappar. Swapar är over-the-counter kontrakt främst mellan företag eller finansinstitut som anpassas till båda parternas behov.

Ränteswaps

I en ränteswapp utbyter parterna kassaflöden utifrån ett nominellt huvudbelopp (detta belopp utväxlas faktiskt inte) för att säkra mot ränterisk eller spekulera. Tänk dig att ABC Co. just har utfärdat 1 miljon dollar i femåriga obligationer med en rörlig årlig räntesats som definieras som London Interbank Offered Rate (LIBOR) plus 1,3% (eller 130 punkter). Antag också att LIBOR är 2,5% och ABC-ledningen är oroliga om en räntehöjning.

Ledningsgruppen finner ett annat företag, XYZ Inc., som är villigt att betala ABC en årlig andel av LIBOR plus 1,3% på en nominell huvudstol på 1 miljon dollar i fem år. XYZ kommer med andra ord att finansiera ABC: s räntebetalningar på sin senaste obligationsemission. I utbyte betalar ABC XYZ en fast årlig ränta på 5% på ett teoretiskt värde om 1 miljon dollar i fem år. ABC drar nytta av swappen om räntorna stiger avsevärt de närmaste fem åren. XYZ gynnar om priserna faller, håller sig platt eller stiger bara gradvis.

Nedan finns två scenarier för denna ränteswap: 1) LIBOR stiger 0,75% per år; och 2) LIBOR stiger 0,25% per år.

Scenario 1

Om LIBOR stiger med 0,75% per år uppgår bolagets totala räntebetalningar till sina obligationsinnehavare under femårsperioden till 225 000 USD. Låt oss bryta ner beräkningen:

I det här scenariot gjorde ABC rätt för att räntesatsen fastställdes till 5% genom swappen. ABC betalade 15 000 dollar mindre än det skulle ha med den rörliga räntan. XYZs prognos var felaktig och företaget förlorade 15 000 dollar genom swapen eftersom räntorna steg snabbare än vad de hade förväntat sig.

Scenario 2

I det andra scenariot stiger LIBOR med 0,25% per år:

I det här fallet skulle ABC ha klarat sig bättre genom att inte delta i swapen eftersom räntorna steg långsamt. XYZ tjänade $ 35,000 genom att delta i swapen eftersom dess prognos var korrekt.

I det här exemplet redovisas inte de övriga förmåner som ABC kan ha fått genom att delta i bytet. Till exempel kanske företaget behöver ett annat lån, men långivare var ovilliga att göra det om inte ränteförpliktelserna på sina andra obligationer fixaderades.

I de flesta fall skulle de två parterna agera genom en bank eller annan förmedlare, vilket skulle ta en del swapen. Huruvida det är fördelaktigt för två enheter att ingå en ränteswapp beror på deras komparativa fördel i fasta eller flytande lånemarknader.

Övriga swaps

Instrumenten som byts ut i en swap behöver inte vara räntebetalningar. Det finns otaliga sorter av exotiska swapavtal, men relativt vanliga arrangemang inkluderar råvaruswappar, valutaswappar, skuldswappar och totalavkastningsswappar.

Råvaruhandeln

Råvaruswappar innebär utbyte av ett flytande råvarupris, till exempel Brent råoljeprispris, till ett fast pris över en överenskommen period. Som det här exemplet antyder handlar Råvaruswappar oftast om råolja.

Valutaswappar

I en valutaswap byter parterna ränta och huvudbetalningar på skulder i olika valutor. Till skillnad från en ränteswap är räntan inte ett teoretiskt belopp, men det utbyts tillsammans med ränteförpliktelser. Valutaswappar kan ske mellan länder. Kina har till exempel använt swappar med Argentina, vilket hjälper de senare att stabilisera sina utländska reserver. Amerikanska centralbanken genomförde en aggressiv bytesstrategi med europeiska centralbanker under den finansiella krisen 2010 för att stabilisera euron, vilket sjönk i värde på grund av den grekiska skuldkrisen.

Skuldsättningsswappar

En skuldsättningsswappar innebär utbyte av skulder mot eget kapital – i fråga om ett börshandlade bolag skulle detta innebära obligationer för aktier. Det är ett sätt för företagen att refinansiera sin skuld eller omfördela sin kapitalstruktur.

Avkastningsswapar

I en Avkastningsswap byts den totala avkastningen från en tillgång till en fast ränta. Detta ger parten som betalar den fasta räntexponeringen för den underliggande tillgången – en aktie eller ett index. Till exempel kan en investerare betala en fast ränta till en part i gengäld för kapitaluppskattningen plus utdelning från av en pool av aktier.

Credit Default Swap (CDS)

En kredit default swap (CDS) består av ett avtal av en part att betala den förlorade principen och räntan på ett lån till CDS-köparen om en låntagare misslyckas betala på ett lån. Överdriven hävstång och dålig riskhantering på CDS-marknaden var en av de främsta orsakerna till finanskrisen 2008.

Swaps Sammanfattning

En finansiellt swap är ett derivatkontrakt där en part ”byter” kassaflödet eller värdet av en tillgång till en annan. Till exempel kan ett företag som betalar en rörlig räntesats byta ut sina räntebetalningar med ett annat företag som sedan betalar det första bolaget en fast ränta. Swappar kan också användas för att utbyta andra typer av värde eller risk som potentialen för kreditförluster i ett obligationslån.

Enkel exponering mot metaller och andra råvaror med ETPer

ETPer, en passiv investeringsform som lämpar sig väl för den som vill ha en enkel exponering mot metaller och andra råvaror. Tillkomsten av börshandlade produkter, så kallade exchange traded products eller ETPer som de också brukar kallas för, har revolutionerat råvarumarknaden från ett investerarperspektiv. Med hjälp av en ETP kan en investerare få en enkel exponering mot metaller och andra råvaror och ta del av både spotpriser och framtida utveckling av den underliggande tillgången.

Skillnaden mellan fysiskt uppbackade och syntetiskt uppbackade ETPer

En ETP är egentligen en mycket enkel produkt. Det finns två typer av ETPer, dels sådana som är fysiskt uppbackade av till exempel en råvara, dels syntetiskt uppbackade ETPer. Fysiska råvaru ETP backas upp av en viss mängd av till exempel en råvara och ger exponering mot rörelser i det underliggande spotpriset.

En syntetisk ETP å andra sidan brukar i allmänhet följa ett index, existerande eller ett för ändamålet framtaget sådant. Detta index brukar i allmänhet bestå av underliggande terminskontrakt på ett index, en aktie eller en råvara. Dessa terminskontrakt rullas ständigt framåt och ger på detta sätt investeraren en exponering mot den underliggande tillgången.

Noteringen av råvaruprodukter på reglerade börser har varit en banbrytande utveckling vilken ger investerare en effektiv metod för att få exponering mot förändringar i priset på råvaror utan att behöva ta fysisk leverans. Investerare kan använda ETPer för att komma åt enskilda råvaror eller korgar som ger en bred exponering mot alla-råvaror.
En ETP är ett vanligt samlingsnamn som innefattar ett par olika strukturer, och det är främst två typer i Europa – börshandlade fonder (ETF: er) och börshandlade råvaror (ETC).

ETFer, eller börshandlade fonder som de kallas på svenska, är i allmänhet UCITS, som är öppna fonder som regleras av Ucits IV Directive som kan marknadsföras och säljas till privatinvesterare i hela den europeiska unionen. Direktivet har infört ett standardiserat ramverk om ökad öppenhet och diversifieringsgränser. ETC är inte UCITS eller fonder i sig, men de är berättigade till investeringar av UCITS, vilket är anledningen till att många multitillgångsfonder har innehav i ETCer.

ETC behöver inte diversifiera sina tillgångar

En ETC behöver enligt Ucits IV Directive inte diversifiera sina tillgångar på samma sätt som en ETF. Det är därför som en ETC kan erbjuda placerarna en specifik exponering mot en råvara som olja eller guld, alternativt mot ett valutapar som USDEUR eller USDGBP. De flesta råvarureplikerande ETFerna är därför formellt strukturerade som en ETC.

En ETC som replikerar utvecklingen av en ädelmetall är vanligen fysiskt uppbackad, medan de ETCer som erbjuder en exponering mot olja eller jordbruksprodukter i allmänhet är syntetiska. Det är framförallt lagringen av de underliggande tillgångarna som avgör detta. Det krävs betydligt mindre lagringsutrymme för guld till ett värde av 100 MUSD än för olja till ett värde av 100 MUSD. En ETC som replikerar utvecklingen av guldpriset köper i allmänhet guldtackor som förvaras i ett valv, ofta i allokerad form vilket betyder att det inte kan lånas ut till blankare och att det regelbundet inspekteras av en oberoende kontrollant.

En syntetiskt uppbackad guld ETC däremot äger inget fysiskt guld. Istället replikerar denna ETC utvecklingen av ett index uppbyggt på terminspriserna och ger placerarna en exponering mot prisrörelserna på det underliggande terminskontrakten. Syntetiska ETPer backas ofta upp av swappar, vilket betyder att utgivaren av ETCen har ingått ett avtal med en motpart som äger de underliggande tillgångarna men lämnar över avkastningen till ETCen mot en mindre avgift.

Fysiska och syntetiska ETPer ger exponering mot spotpriset och terminspriset

En investerare måste förstå skillnaden mellan en ETP som har en fysisk replikering och en ETP som har en syntetisk replikering. De erbjuder placerarna exponering mot samma råvara men mot olika priser. En ETP med en fysisk replikering erbjuder placerarna en exponering mot spotpriset, medan en ETP med en syntetisk replikering erbjuder placerarna en exponering mot terminspriset. Det betyder att avkastningen för en ETC som replikerar det fysiska guldpriset skall motsvara prisutvecklingen på guldpriset på spotmarknaden minus avgifter. En ETP med en syntetisk replikering som erbjuder placerarna en exponering mot terminspriset på råvaran ger investeraren en avkastning som motsvarar prisutvecklingen på det underliggande terminskontraktet, minus kostnader för förvaltningen och kostnaden för att rulla terminskontraktet. Det sistnämnda behövs för att kunna upprätthålla en kontinuerlig exponering mot den underliggande tillgången.

Ädelmetaller erbjuder en diversifiering i en portfölj

En investerare kan använda sig av ädelmetaller för att diversifiera sin portfölj, något som sänker risken. Forskning har visat att prisrörelserna i råvaror, särskilt ädelmetaller, har ett lågt samband till prisutvecklingen i traditionella tillgångsklasser, såsom aktier och räntebärande obligationer. Fördelarna med att diversifiera med ädelmetaller, till exempel guld, under några av de värsta perioderna av kursfall, är att det gör att depån inte faller i värde lika mycket som om den skulle vara fullinvesterad i aktier. Geopolitiska risker kan ofta utlösa osäkerheten på de globala aktiemarknaderna och ädelmetaller kan användas som en risksäkring inom portföljerna.

Börshandlade produkter, så kallade ETPer, har demokratiserat investeringslandskapet för privatinvesterare genom att öppna upp ett brett utbud av tillgångsklasser för dem. Då handeln med ETPer sker på börsen är det lika lätt för en investerare att köpa en ETP på börsen som det är att köpa en vanlig aktie. En ETP ger en enkel exponering mot metaller och andra råvaror.

Kontrollera att fonderna köper vad du tror

Kontrollera att fonderna köper vad du tror. I våra arkiv har vi hittat en artikel av Stephan Agerman som grundade ETFSverige.se, och i dag arbetar på Deutsche Bank med bland annat den satsning på ETFer som den tyska banken gör under namnet db-x trackers. Vi publicerar artikeln Kontrollera att fonderna köper vad du tror. Artikeln publicerades ursprungligen i oktober 2011.

Börshandlade fonder köper ofta derivat i stället för de aktier som fonden ska följa. Med skakiga banker finns anledning att kolla vem som har ställt ut derivaten.

Den som köper en börshandlad fond som följer ett europeiskt aktieindex tänker förmodligen att hon eller han har köpt just europeiska aktier. Men det är inte så säkert. En klar majoritet av de ETF:er som handlas på Stockholmsbörsen investerar i derivat (swap), utställda av en bank som i sin tur åtar sig att på något sätt leverera samma avkastning som aktieindexet.

Den risk som ska hanteras av de inblandade rör alltså inte bara hur aktierna går. Så vad får placeraren som köpt ETF:en om fondbolaget eller banken får problem?

I USA är den här typen av upplägg inte tillåtet för standard-ETF:er. Där följer fonderna i stället ett specifikt index genom att antingen köpa samtliga aktier med de vikter de har i indexet, eller genom ett representativt urval. Det kallas fysisk replikering.

Den varianten finns även i Europa. Men majoriteten här är syntetisk replikering via derivat, och används av alla typer av investerare, både institutionella och privata. Vissa intressegrupper och reglerare vill förbjuda denna typ även i Europa.

Det vore fel, eftersom upplägget har fördelar. Däremot behövs hårdare regler kring vad som får ingå i de säkerheter som ställs och hur instrumentet presenteras för framför allt privatinvesterare.

Fördelarna som brukar lyftas fram är skatteeffektivitet, samt mindre skillnad i avkastning gentemot det index som fonden avses följa (tracking error).

Säkerheterna begränsar dessutom risken för placerarna. De flesta ETF:er följer samma europeiska regelverk (UCIT) som traditionella fonder. Varje fond får högst ha 10 procent av tillgångarna exponerade mot en enskild motpart. Resterande 90 procent av fondens värde måste garanteras genom någon form av säkerhet.

De flesta ETF-leverantörer som tillämpar syntetisk replikering med derivat har säkerheter som överstiger minimikraven. Ofta är mer än 100 procent av fondvärdet garanterat, genom en eller flera motparter. Det kan innebära att du får japanska eller amerikanska storbolag, eller amerikanska statsobligationer, som säkerhet för din investering i en Europa-ETF.

Om fondbolaget går omkull får du däremot inte japanska aktier i handen. ETF:er och ETF-bolag fungerar på precis samma sätt som vanliga fonder och fondbolag. Andelsägarnas tillgångar ska vara skilda från bolagets ekonomi och förvaras av ett förvaringsinstitut, en bank eller ett kreditinstitut. Går bolaget omkull ska alltså andelsägarna normalt inte drabbas.

Får banken som ställt ut derivaten problem, så att derivaten blir värdelösa, säljs säkerheterna för fondens räkning och du får kontanter i stället för japanska aktier. Det är väldigt sällan som en stor internationell bank går i konkurs utan någon som helst förvarning. Exempelvis skulle Handelsbanken behöva gå i konkurs för att denna situation skulle uppkomma för Xacts ETF:er som handlas på Stockholmsbörsen.

Även Deutsche Banks db x-trackers och SEB:s SpotR, som också handlas på Stockholmsbörsen, är syntetiska ETF:er. Till skillnad från flertalet ETF:er från iShares och Vanguard, som fokuserar på fysisk replikering.

Det finns skillnader i risk mellan typerna. Jag rekommenderar att handla med båda. Men kolla upp vem som har ställt ut derivatinstrumenten när det gäller syntetiska ETF:er. Är det en stor och etablerad bank borde det i normalfallet inte vara någon fara för din investering. Men i dessa turbulenta tider kan dock extremerna testas.

Slutsatsen är som vanligt att läsa på och förstå det du köper. Det var just enkelheten som var en av huvudpoängerna med att ETF:er från början kom till. Jag hoppas att branschen inte skjuter sig själv i foten och förstör den fortsatta utvecklingen genom att göra instrumenten alltmer komplexa och svåra att förstå.

Stephan Agerman, analytiker ETFSverige.se

Stephan Agerman är passionerat intresserad av börshandlade fonder. Så pass att han 2009 startade informationssajten ETFSverige. se, vid sidan av sitt ordinarie jobb på en investmentbank i Stockholm.