Vi har sett hur flera börsintroduktioner inte tagits emot så pass väl på senare tid. Nyemissioner har dels inte fulltecknats, dels har kursen fallit kraftigt de första dagarna aktien börjat handlas.
- På vilken nivå var senaste emissionen?
- Hur många aktier gavs ut och till vilken kurs?
- Finns det lock-up avtal på tidigare emissioner?
- Hur stabila är teckningsåtagarna?
Detta är några av de saker som det är bra att titta på inför teckning i en nyemission. Detta förutom värdering av företaget och dess affärsidé så klart. Problemet är att det är många bolag som söker kapital, och i flera fall har dessa samma garanter eller teckningsåttagare.
Om aktiekursen faller till hälften
Om aktiekursen i ett nytt bolag faller ned till halva det värdet som IPON gjordes till så är detta ett extremt dåligt betyg för alla inblandade, ingen kan vara nöjd med det. Trots detta har vi under det andra kvartalet 2017 sett detta ske flera gånger.
Det är klart att det gäller att ha koll på vilka som är teckningsåtagare och garanter. Det gäller också att vara uppmärksam på till vilka tidigare värderingar bolagen har gjort nyemissioner, men problemet ligger även i det att det är för många bolag som går ut samtidigt och samma personer ofta är med som teckningsåtagare och garanter i flera case. I de senaste årens IPO-klimat har det funkat rätt bra att hoppa från tuva till tuva och flippa ut aktierna tidigt med en hyfsad uppgång, men när nu IPO-klimatet svalnat av ordentligt så hamnar dessa personer i en likviditetskris. Samtidigt får man förstå att mindre bolag som noteras på First North, Aktietorget och NGM är beroende av småsparare som tar risk eftersom dessa bolag normalt är för små för institutioner.
Mindre förhoppningsbolag drivs mer av psykologiska faktorer än större etablerade bolag. De senaste årens ”teckna-sälj”-strategi, som till och med rekommenderats av väletablerad finansmedia som Dagens Industri och Affärsvärlden har medfört att småsparare ofta drivit upp värderingarna till rätt absurda nivåer.
När IPO-klimatet har svalnat
När nu IPO-klimatet svalnat av så går flödena åt andra hållet. Just nu klarar sig nya IPOs ändå hyfsat bra eftersom de har en stor andel teckningsåtagare som har åtaganden kvar som en följd av villkoren i pre-IPO-rundan. Om bolagen inte haft dessa teckningsåtagare är det inte helt osannolikt att anta att många bolag aldrig hade fått in det kapital som de hade efterfrågat. Problemet blir emellertid att likviditeten hos dessa teckningsåtagare och garanter blir ansträngd. De tvingas sälja av de aktier som de tvingas att köpa enligt garantiavtalen. Detta gör att det kommer att bli svårare för de enskilda bolagen att få genom nästa nyemission. I förlängningen kommer detta att leda till att det blir färre bolag som söker sig till börsen, och att det blir dyrare för dem att ta in det kapital som de efterfrågar.
Kanske är det vad som behövs för att rådgivarna skall bli mer restriktiva kring vilka bolag de tar in framöver och hålla nere värderingarna i högre utsträckning. Kanske är det bättre att låta värderingarna ligga lägre, ta in ett mindre belopp nu, men se till att bolagen får in sina pengar. Om bolagen sedan levererar vad de har sagt att de skall göra är det sedan betydligt enklare för dem att få in sitt kapital. Frågan är hur pass många bolag som klarar av att leverera i enlighet med de löften som de satt upp till sina potentiella aktieägare i de glansiga emissionsfoldrar som tas fram i samband med emissioner och börsintroduktioner.