Realavkastningen på tillväxtmarknaderna (EM) har varit övertygande under de senaste åren, även när de fortsatte att minska på utvecklade marknader. Realavkastningen har även sjunkit på flera emerging markets. Allt annat lika väntas valutor som har en högre faktisk avkastning utvecklas bättre än de med relativt lägre realavkastning. Som diagrammet nedan visar är det reala avkastningen på emergings markets lika attraktivt som den varit de senaste fem åren.
Förra sommaren undersökte vi vad realavkastningen på emerging markets har för obligationsinvesterare. Med tanke på att realavkastningsfördelen fortsätter, anser vi att det är värt att se över varför investerare ska fokusera på reala avkastningar.
Nominell avkastning justerad för inflation
Realavkastning är nominella avkastningar justerat för inflationen, vilket ofta är en av de största bidragsgivarna till de nominella avkastningsnivåerna på tillväxtmarknader i lokala valutaband. Dessa högre nominella avkastningar ger ersättning för den risk som den lokala inflationen medför, som kan förknippas med negativ valutaavkastning. Kontrollerad inflation kan ge stöd till lokala valutor, och i kombination med relativt höga nominella avkastningar (vilket resulterar i positiva realavkastningar) kan räntebärande tillgångar vara särskilt attraktiva.
Från ett politiskt perspektiv ger positiv realavkastning centralbankerna möjligheten att lätta penningpolitiken för att stimulera tillväxt, ett politiskt verktyg som för närvarande inte är tillgängligt på de flesta utvecklade marknader. Sammantaget kan positiva realavkastningar därför vara en bättre indikation på grundvärdet gentemot nominella avkastningar.
Relativa till utvecklade marknader verkar tillväxtmarknadernas lokala räntor attraktiva både nominellt och realt, trots ökade reala räntor i USA. Per den 31 mars 2018 var det vägda genomsnittliga 10-åriga avkastningen på det globala diversifierade indexet för J.P. Morgan GBI-EM 6,26%, jämfört med det 10-åriga amerikanska statsskuldväxlarna på 2,74%. I reala termer gav EM 2,85% över inflationen, vilket var 2,26% mer än US Treasuries och 3,60% mer än G-4 (USA, Storbritannien, Japan och euroområdet), vilket faktiskt fortfarande ligger en bit in i negativt territorium.