Detta är vad som kan driva aktiemarknaderna ännu högre. En ofta försummad händelse som historiskt sett drivit upp aktiekurserna börjar nu åter igen få en betydande påverkan på de globala aktiemarknaderna. Vi pratar om återköp, när bolagen köper sina egna aktier i marknaden. Återköp är en stark bidragande orsak till att S & P 500 Indexet steg med 32 procent under 2013, en period när de underliggande bolagens vinster ”endast” ökade med fem procent.
Den tolvmånadersperiod som slutade den sista september (det är de sista tillgängliga uppgifterna), köpte de amerikanska noterade företagen egna aktier för 445,3 miljarder USD. Summan är enorm, men är långt från ett rekord, under 2007 återköptes aktier för 589,1 miljarder USD på den amerikanska aktiemarknaden. Detta är vad som kan driva aktiemarknaderna ännu högre
Re-allokering av portföljerna
Det finns ännu en faktor som driver aktiekurserna uppåt, re-allokeringen från obligationsmarknaden till aktier. Allt fler investerare ser över sina placeringar och gör en tillgångsallokering där allt mer kapital flyttar från räntebärande papper till aktier, något som kommer att fungera som ett draglok på aktiekurserna. Detta är vad som kan driva aktiemarknaderna ännu högre
Den tre decennium långa tjurmarknaden för de amerikanska statsobligationerna måste komma till ett slut någon gång, och de är vad vi ser just nu., år 2013 kom att bli en seger för björnarna på obligationsmarknaden.
1981 gav den amerikanska tioårsobligationen innehavarna ofattbara 14 procent i ränta. Under de senaste trettio åren har vi sedan dess kunnat bevittna fallande inflationsförväntningar och en kraftig nedgång i räntorna varför samma obligation i juli 2012 gav sina innehavare 1,4 procent i ränta.
Under denna period har de räntebärande fonderna upplevt enorma inflöden av kapital. Varför inte, företagsobligationerna som haft statusen investment grade har under denna trettioårsperiod har betalat i genomsnitt tio procent i ränta under perioden, marginellt lägre än de 12 procent som den amerikanska aktiemarknaden har gett under samma period.
Detta har lett till att många fondsparare skytt risken på aktiemarknaden, särskilt efter flera stora krascher och två utdragna bear markets som kom att visa sig med tio års mellanrum. Istället sökte sig dessa placerare till obligationsmarknaden där de fick nästan lika god avkastning men en betydligt lägre risk än på aktiemarknaden. I slutet av 1984 var det samlade tillgångarna i de amerikanska obligationsfonderna 16 miljarder USD. Knappa trettio år senare, i slutet av 2012 uppgick samma belopp till nästan två biljoner USD.
Efter den så kallade finanskrisen flyttade privata investerare nästan 1,4 miljarder USD till obligationsfonder under åren 2009 till och med 2012 i ett försök att skydda sitt kapital. Obligationsfonder hade positiva inflöden, och aktiefonder lidit stadig utflöden fem år på raken. Detta är intressant att notera eftersom investerare vanligen är långsamma när det gäller att reagera på viktiga vändpunkter i marknadens beteende, särskilt när det gäller allokering av sina tillgångar. Generellt sett följer in- och utflödena till fonder, oavsett sort, prestanda där det är tidigare resultat som driver flödena. 2013 började på samma sätt med att obligationsfonderna visade upp nettoflöden. I slutet av juni märktes emellertid en vändpunkt. S & P 500 hade redan stigit med 14 procent i slutet av juni, och obligationsinvesterare började bli oroliga för effekterna som FEDs minskade agerande skulle få på obligationspriserna. Därmed började den stora kapitalrotationen från obligationer till aktier.
De amerikanska obligationsfonderna noterade utflöden på 111 miljarder USD under perioden juli till och med november 2013, medan inflödena till aktiemarknaden uppgick till närmare 200 miljarder dollar. Därmed var 2013 det första året med nettoinflöden till aktiefonderna sedan 2007. När snart en månad gått av 2014 ser vi hur obligationerna fortfarande befinner sig under ett fortsatt säljtryck som får räntorna att stiga.
Så frågan är: Kommer denna stora rotation från obligationsfonder och in i aktier fortsätta? Det finns fortfarande 3 600 miljarder i obligationer som ger en låg avkastning. Det är en hel del potentiell köpkraft som kan komma att fortsätta driva upp aktiekurserna. Det kommer emellertid att ske över tid eftersom institutionella investerare arbetar med balanserad tillgångsallokering och strävar efter balans i sina investeringsportföljer med hjälp av:
Aktier som ger dem en långsiktig värdestegringspotential och obligationer som minskar volatiliteten i portföljerna och ger löpande kassaflöden vilket bland annat pensionsbolagen behöver för att hantera sina åtaganden.
Den tioåriga statsobligationen (den amerikanska) förlorade 7,8 procent i värde förra året, medan den 30-åriga statsobligationen, vilket är mer känslig för ränteförändringar, sjönk med 15,1 procent. Under samma tid kom S & P 500, vilket är ett benchmark för aktiemarknaden att öka med 32 procent vilket gör att många institutionella investerare är utan ur balans.
De kommer att behöva ta tag i sin tillgångsallokering genom att öka sin aktieexponering, samtidigt som de adderar obligationer. Som ett resultat kan investerare bevittna ett kortsiktigt trendbrott i början av 2014, innan den stora rotationen återupptar kör aktiekurserna högre. Detta är vad som kan driva aktiemarknaderna ännu högre