Veckan som gick, Utveckling olika investeringar (23-27 augusti) Dow Jones avslutade veckan med en nedgång på 0,6%, S&P 500 gick ned med 0,7% och Nasdaq gick ned med 1,2%.
Den europeiska marknaden (Dow Jones STOXX index) gick ned med 0,4% och Asien och Latinamerika gick ned med omkring 1%. Det bästa landet under veckan var Belgien med en uppgång om 1,9%. Sämsta landet under veckan var Sydkorea med en nedgång om 2,6%. Den bästa sekorn var silver med en uppgång om 6,3%. Den sämsta sekorn var naturgas med en nedgång om hela 10,2%.
De tre amerikanska ETF:erna med den bästa utvecklingen under veckan var*:
– iShares Silver Trust (Ticker SLV), 6,3%
– ETFS Physical Silver (Ticker SIVR), 6,1%
– Market Vectors Gold Miners (Ticker GDX), 4,0%
De tre amerikanska ETF:erna med den sämsta utvecklingen under veckan var*:
– United States Natural Gas (Ticker UNG), -10,2%
– United States 12-Month Natural Gas (Ticker UNL) , -5,5%
Utveckling olika investeringar (16-20 augusti) Veckan som gick. Veckan avslutades svagt. Dow Jones avslutade veckan med en nedgång på 0,9%, S&P 500 gick ned med 0,7% och Nasdaq gick upp med hela 0,3%.
Den europeiska marknaden (Dow Jones STOXX index) gick ned med 1,3% och Asien och Latinamerika avslutade kring nollstrecket. Det bästa landet under veckan var Malaysia med en uppgång om 4,5%. Sämsta landet under veckan var Italien med en nedgång om 3,2%.
De tre amerikanska ETF:erna med den bästa utvecklingen under veckan var*:
– PIMCO 25+ Year Zero Coupon U.S. Treasury Index (Ticker ZROZ), 7,7%
Nasdaq OMX ETF statistik Norden – juli. Nedan presenteras de 20 mest omsatta ETF:erna i Norden (exkl. Norge) för juli 2010. Den genomsnittliga stängningsspreaden för samtliga ETF:er (exkl. Norge) uppgick till 0,81%. Spridningen är dock väldigt stor den lägsta spreaden baserat på stängningskursen hade XACT Bull (0,1%) och den största hade XACT Nordic 30 (5,07%). Spreaden är av stor vikt vid handel med ETF:er då den är en del av den totala kostnadsbilden. De kostnader en ETF investerare måste beakta är:
1. Courtage (precis som vid handel med aktier)
2. Spread (skillnad mellan köp- och säljkurs)
3. Förvaltningsavgift för det enskilda instrumentet
Guld i euro nära ATH På grund av den senaste tidens euro försvagning har guldpriset i euro ökat kraftigt och närmar sig nu nya toppnivåer. Detta visar tydligt på att det är valutaeffekten mer än den underliggande tillgången, i detta fall guld, som styr. Guld i euro nära ATH
För att se utbudet av guld ETF:er i både USD och EUR, se fliken råvaror under ETF utbud på ETFSverige.se eller använd nedanstående länk:
Guldet var den första metallen som människan lärde sig begagna. Enligt sägen drog Jason till Kaukasien för att hämta det gyllene skinnet, en myt som torde ha sitt ursprung i det kaukasiska folkets sed att ur floderna uppsamla det finare guldstoftet genom att i flodfårorna lägga getfällar med håren uppåt, mot strömmen. Guld i euro nära ATH
Guldets stora lämplighet som material för prydnader och dess naturliga sällsynthet å den andra sidan bidrog redan i mänskligheten första början till ett utomordentligt högt handelsvärde.
Redan för cirka 4.000 år sedan producerades cirka ett ton guld per år från förekomsterna i vad som idag är Egypten, Sudan och Saudiarabien. Det första myntet med guldinnehåll gjöts på 800-talet före Kristus. Man tror att det första rena guldmyntet skapades på 600-talet före Kristus på uppdrag av Kung Krösus av Lydien.
Det är känt att egyptierna i femte, kanske redan i sjätte årtusendet f Kr egade guld i större mängder och använde till prydnader. Detta guld hämtades först inom landet, i Nubiska öknen samt omkring Senegals övre utlopp. Något senare började Asiens, i synnerhet Mindre Asiens (Frygiens och Lydiens) rika fyndorter att utnyttjas. Vart de bibliska kungarna, främst Salomon, skaffade sina guldskatter är inte känt med säkerhet då Ofirs läge är obekant.
Under det romerska rikets storhetstid hittades nya guldförekomster i framför allt Portugal, Spanien och Afrika. Det beräknas att produktionen under denna tid uppgick till i storleksordningen fem till tio ton per år. Från 500-talet fram till 1400-talet minskade guldutvinningen dramatiskt. Under långa perioder var den årliga världsproduktionen mindre än ett ton per år.
I Europa känner man till fyra områden varifrån forntidens folk hämtade sitt guld, Tracien, Ungern och Siebenbürgen, Pyreneiska halvön där kartager och romare vaskade och bröt guld, samt Irland varifrån export ägde rum till Skandinavien. Dessutom fanns tidigt guld i Gallien och Östalperna. Under medeltiden gick den europeiska guldproduktionen ned starkt, men i och med upptäckten av Amerika började snart stora mängder av guld att införas till Europa. De rikaste områdena i vilka européerna släckte sin guldtörst var Mexiko och Brasilien som bidrog med i stort sett allt det guld som producerades i världen. Under tiden 1691 till 1800 utvanns guld främst från Brasilien, och betydande mängder påträffades redan tidigt i Peru där Inkastammen hade samlat kolossala skatter som sedermera rövades bort av spanjorerna.
I mitten av 1400-talet ökade emellertid åter intresset för guld. En viktig råvarukälla var förekomsterna i västra Afrika (nuvarande Ghana) från vilka fem till åtta ton guld utvanns per år. I och med de spanska erövringarna i Latinamerika (Mexiko och Peru) under början av 1600-talet ökade tillgången på guld. Mot slutet av århundradet utvanns mellan tio och tolv ton guld per år från i huvudsak dessa regioner. Under 1700-talet började betydande mängder guld att brytas även i Ryssland vilket medförde att den årliga världsproduktionen steg till cirka 25 ton mot slutet av seklet.
I början av 1800-talet gick produktionen ned till ett minimum till dess att återupptäckten av de givande alluviallagren på östra sluttningen av Uralbergen medförde en ny ökning. 1845 var Rysslands produktion av guld nästan dubbelt så stor som den i Sydamerika. Ett ännu större uppsving medförde upptäckten av Kaliforniens och Australiens guldrika svämlager (1848 respektive 1851). Efter utvaskningen av de allra rikaste lagren påbörjades brytning av guld i de mäktiga guldförande kvartsgångarna på Sierra Nevadas väst- och östsluttningar. Den berömda Comstock-gången lämnade under perioden 1860 till 1875 ifrån sig guld till ett värde om 300 Mkr (dåtidens penningvärde). I Kalifornien uppnåddes en maxmal produktion 1853, medan det i Australien dröjde till 1857 då produktionen i Victoria uppgick till 88.000 kilo. Redan 1891 hade denna siffra gått ned till 18.000 kilo.
Nästa för världsproduktionen betydande guldfynd gjordes i Transvaal i Sydafrika under perioden 1882 till 1886. Till sist skall nämnas de rika guldfälten i Klondike och Yukonfloderna. Det betydande fyndet som gjordes 1902 i Thunder Mountain, Idaho, som sägs ställt fynden i Klondike i skuggan.
Året innan guldruschen i Kalifornien 1847 hade världsproduktionen av guld ökat till cirka 75 ton varav knappt hälften kom från ryska förekomster. Upptäckten av guld i Kalifornien medförde en vändpunkt i guldets historia.
Enbart under 1853 utvanns 95 ton guld från dessa förekomster. Ungefär samtidigt hittades även betydande guldmalmer i Australien. Världsproduktionen ökade snabbt och närmade sig efter några år 300 ton guld per år. De stora förekomsterna vid Witwatersrand i Sydafrika som hittades 1886 medförde ytterligare produktionshöjning. Guld i euro nära ATH
Redan 1898 hade Sydafrika passerat USA som världens ledande guldproducent. Nästan 40 procent av allt guld som utvunnits fram till idag kommer från de sydafrikanska gruvorna. Till den ökade produktionen bidrog också de 1893 nyfunna förekomsterna i Kalgoorlie (Australien) samt upptäckten av alluvialt guld i kanadensiska Klondyke.
Under den första delen av 1900-talet minskade guldproduktionen i många länder. Prishöjningar i slutet av 1930-talet medförde visserligen en kort återhämtning men det var inte förrän guldpriset steg dramatiskt på 1980-talet som produktionen åter ökade.
Många äldre förekomster öppnades igen och en intensiv prospektering resulterade i flera nya betydande guldmalmer. Mellan 1980 och 1990 steg västvärldens guldproduktion från 962 till 1.744 ton per år, och har sedan stigit vidare till kring 2.500 ton per år kring och efter millennieskiftet.
