Etikett: derivat

Vad är en Swap för något?

Vad är en Swap för något?

En swap är ett derivatkontrakt genom vilket två parter byter kassaflöden eller skulder från två olika finansiella instrument. De flesta swappar involverar kassaflöden baserat på ett nominellt huvudbelopp, såsom ett lån eller obligationer, även om instrumentet kan vara nästan vad som helst. Vanligtvis byter räntan ”ägare”. Varje kassaflöde består av ett ben i swappen. Ett kassaflöde är i allmänhet fast, medan det andra är variabelt och baserat på en referensränta, flytande valutakurs eller indexpris. Vad är en swap?

Den vanligaste typen av byte är en ränteswap. Swappar handlar inte på börser och privatpersoner investerar inte i allmänhet i swappar. Swapar är over-the-counter kontrakt främst mellan företag eller finansinstitut som anpassas till båda parternas behov.

Ränteswaps

I en ränteswapp utbyter parterna kassaflöden utifrån ett nominellt huvudbelopp (detta belopp utväxlas faktiskt inte) för att säkra mot ränterisk eller spekulera. Tänk dig att ABC Co. just har utfärdat 1 miljon dollar i femåriga obligationer med en rörlig årlig räntesats som definieras som London Interbank Offered Rate (LIBOR) plus 1,3% (eller 130 punkter). Antag också att LIBOR är 2,5% och ABC-ledningen är oroliga om en räntehöjning.

Ledningsgruppen finner ett annat företag, XYZ Inc., som är villigt att betala ABC en årlig andel av LIBOR plus 1,3% på en nominell huvudstol på 1 miljon dollar i fem år. XYZ kommer med andra ord att finansiera ABC: s räntebetalningar på sin senaste obligationsemission. I utbyte betalar ABC XYZ en fast årlig ränta på 5% på ett teoretiskt värde om 1 miljon dollar i fem år. ABC drar nytta av swappen om räntorna stiger avsevärt de närmaste fem åren. XYZ gynnar om priserna faller, håller sig platt eller stiger bara gradvis.

Nedan finns två scenarier för denna ränteswap: 1) LIBOR stiger 0,75% per år; och 2) LIBOR stiger 0,25% per år.

Scenario 1

Om LIBOR stiger med 0,75% per år uppgår bolagets totala räntebetalningar till sina obligationsinnehavare under femårsperioden till 225 000 USD. Låt oss bryta ner beräkningen:

I det här scenariot gjorde ABC rätt för att räntesatsen fastställdes till 5% genom swappen. ABC betalade 15 000 dollar mindre än det skulle ha med den rörliga räntan. XYZs prognos var felaktig och företaget förlorade 15 000 dollar genom swapen eftersom räntorna steg snabbare än vad de hade förväntat sig.

Scenario 2

I det andra scenariot stiger LIBOR med 0,25% per år:

I det här fallet skulle ABC ha klarat sig bättre genom att inte delta i swapen eftersom räntorna steg långsamt. XYZ tjänade $ 35,000 genom att delta i swapen eftersom dess prognos var korrekt.

I det här exemplet redovisas inte de övriga förmåner som ABC kan ha fått genom att delta i bytet. Till exempel kanske företaget behöver ett annat lån, men långivare var ovilliga att göra det om inte ränteförpliktelserna på sina andra obligationer fixaderades.

I de flesta fall skulle de två parterna agera genom en bank eller annan förmedlare, vilket skulle ta en del swapen. Huruvida det är fördelaktigt för två enheter att ingå en ränteswapp beror på deras komparativa fördel i fasta eller flytande lånemarknader.

Övriga swaps

Instrumenten som byts ut i en swap behöver inte vara räntebetalningar. Det finns otaliga sorter av exotiska swapavtal, men relativt vanliga arrangemang inkluderar råvaruswappar, valutaswappar, skuldswappar och totalavkastningsswappar.

Råvaruhandeln

Råvaruswappar innebär utbyte av ett flytande råvarupris, till exempel Brent råoljeprispris, till ett fast pris över en överenskommen period. Som det här exemplet antyder handlar Råvaruswappar oftast om råolja.

Valutaswappar

I en valutaswap byter parterna ränta och huvudbetalningar på skulder i olika valutor. Till skillnad från en ränteswap är räntan inte ett teoretiskt belopp, men det utbyts tillsammans med ränteförpliktelser. Valutaswappar kan ske mellan länder. Kina har till exempel använt swappar med Argentina, vilket hjälper de senare att stabilisera sina utländska reserver. Amerikanska centralbanken genomförde en aggressiv bytesstrategi med europeiska centralbanker under den finansiella krisen 2010 för att stabilisera euron, vilket sjönk i värde på grund av den grekiska skuldkrisen.

Skuldsättningsswappar

En skuldsättningsswappar innebär utbyte av skulder mot eget kapital – i fråga om ett börshandlade bolag skulle detta innebära obligationer för aktier. Det är ett sätt för företagen att refinansiera sin skuld eller omfördela sin kapitalstruktur.

Avkastningsswapar

I en Avkastningsswap byts den totala avkastningen från en tillgång till en fast ränta. Detta ger parten som betalar den fasta räntexponeringen för den underliggande tillgången – en aktie eller ett index. Till exempel kan en investerare betala en fast ränta till en part i gengäld för kapitaluppskattningen plus utdelning från av en pool av aktier.

Credit Default Swap (CDS)

En kredit default swap (CDS) består av ett avtal av en part att betala den förlorade principen och räntan på ett lån till CDS-köparen om en låntagare misslyckas betala på ett lån. Överdriven hävstång och dålig riskhantering på CDS-marknaden var en av de främsta orsakerna till finanskrisen 2008.

Swaps Sammanfattning

En finansiellt swap är ett derivatkontrakt där en part ”byter” kassaflödet eller värdet av en tillgång till en annan. Till exempel kan ett företag som betalar en rörlig räntesats byta ut sina räntebetalningar med ett annat företag som sedan betalar det första bolaget en fast ränta. Swappar kan också användas för att utbyta andra typer av värde eller risk som potentialen för kreditförluster i ett obligationslån.

Kontrollera att fonderna köper vad du tror

Kontrollera att fonderna köper vad du tror

Kontrollera att fonderna köper vad du tror. I våra arkiv har vi hittat en artikel av Stephan Agerman som grundade ETFSverige.se, och i dag arbetar på Deutsche Bank med bland annat den satsning på ETFer som den tyska banken gör under namnet db-x trackers. Vi publicerar artikeln Kontrollera att fonderna köper vad du tror. Artikeln publicerades ursprungligen i oktober 2011.

Börshandlade fonder köper ofta derivat i stället för de aktier som fonden ska följa. Med skakiga banker finns anledning att kolla vem som har ställt ut derivaten.

Den som köper en börshandlad fond som följer ett europeiskt aktieindex tänker förmodligen att hon eller han har köpt just europeiska aktier. Men det är inte så säkert. En klar majoritet av de ETF:er som handlas på Stockholmsbörsen investerar i derivat (swap), utställda av en bank som i sin tur åtar sig att på något sätt leverera samma avkastning som aktieindexet.

Den risk som ska hanteras av de inblandade rör alltså inte bara hur aktierna går. Så vad får placeraren som köpt ETF:en om fondbolaget eller banken får problem?

I USA är den här typen av upplägg inte tillåtet för standard-ETF:er. Där följer fonderna i stället ett specifikt index genom att antingen köpa samtliga aktier med de vikter de har i indexet, eller genom ett representativt urval. Det kallas fysisk replikering.

Den varianten finns även i Europa. Men majoriteten här är syntetisk replikering via derivat, och används av alla typer av investerare, både institutionella och privata. Vissa intressegrupper och reglerare vill förbjuda denna typ även i Europa.

Det vore fel, eftersom upplägget har fördelar. Däremot behövs hårdare regler kring vad som får ingå i de säkerheter som ställs och hur instrumentet presenteras för framför allt privatinvesterare.

Fördelarna som brukar lyftas fram är skatteeffektivitet, samt mindre skillnad i avkastning gentemot det index som fonden avses följa (tracking error).

Säkerheterna begränsar dessutom risken för placerarna. De flesta ETF:er följer samma europeiska regelverk (UCIT) som traditionella fonder. Varje fond får högst ha 10 procent av tillgångarna exponerade mot en enskild motpart. Resterande 90 procent av fondens värde måste garanteras genom någon form av säkerhet.

De flesta ETF-leverantörer som tillämpar syntetisk replikering med derivat har säkerheter som överstiger minimikraven. Ofta är mer än 100 procent av fondvärdet garanterat, genom en eller flera motparter. Det kan innebära att du får japanska eller amerikanska storbolag, eller amerikanska statsobligationer, som säkerhet för din investering i en Europa-ETF.

Om fondbolaget går omkull får du däremot inte japanska aktier i handen. ETF:er och ETF-bolag fungerar på precis samma sätt som vanliga fonder och fondbolag. Andelsägarnas tillgångar ska vara skilda från bolagets ekonomi och förvaras av ett förvaringsinstitut, en bank eller ett kreditinstitut. Går bolaget omkull ska alltså andelsägarna normalt inte drabbas.

Får banken som ställt ut derivaten problem, så att derivaten blir värdelösa, säljs säkerheterna för fondens räkning och du får kontanter i stället för japanska aktier. Det är väldigt sällan som en stor internationell bank går i konkurs utan någon som helst förvarning. Exempelvis skulle Handelsbanken behöva gå i konkurs för att denna situation skulle uppkomma för Xacts ETF:er som handlas på Stockholmsbörsen.

Även Deutsche Banks db x-trackers och SEB:s SpotR, som också handlas på Stockholmsbörsen, är syntetiska ETF:er. Till skillnad från flertalet ETF:er från iShares och Vanguard, som fokuserar på fysisk replikering.

Det finns skillnader i risk mellan typerna. Jag rekommenderar att handla med båda. Men kolla upp vem som har ställt ut derivatinstrumenten när det gäller syntetiska ETF:er. Är det en stor och etablerad bank borde det i normalfallet inte vara någon fara för din investering. Men i dessa turbulenta tider kan dock extremerna testas.

Slutsatsen är som vanligt att läsa på och förstå det du köper. Det var just enkelheten som var en av huvudpoängerna med att ETF:er från början kom till. Jag hoppas att branschen inte skjuter sig själv i foten och förstör den fortsatta utvecklingen genom att göra instrumenten alltmer komplexa och svåra att förstå.

Stephan Agerman, analytiker ETFSverige.se

Stephan Agerman är passionerat intresserad av börshandlade fonder. Så pass att han 2009 startade informationssajten ETFSverige. se, vid sidan av sitt ordinarie jobb på en investmentbank i Stockholm.