Tracking Error, skydda Dina investeringar

Den genomsnittliga investeraren anser sällan att Tracking Error, eller spårningsfel, kan ha en oväntad materiell effekt på deras avkastning. Det är viktigt att undersöka denna aspekt av varje ETF-indexfond innan en investering görs. Tracking Error, skydda Dina investeringar genom att göra en due diligence.

Målet med en ETF-indexfond är att spåra ett specifikt marknadsindex, ofta benämnt fondens målindex. Skillnaden mellan indexfondens avkastning och målindexet kallas en fonds Tracking Error eller spårningsfel.

För det mesta är spårningsfelet hos en indexfond liten, kanske bara några tiondelar av en procent. En mängd faktorer kan emellertid ibland sammanfalla för att öppna ett gap på flera procentenheter mellan indexfonden och dess målindex. För att undvika en sådan ovälkommen överraskning bör indexinvesterare förstå hur dessa luckor kan utvecklas.

Vad orsakar Tracking Error?

Att förvalta en börshandlade fond kan verka vara ett enkelt jobb, men det kan faktiskt vara ganska svårt. ETF index fondförvaltare använder ofta komplexa strategier för att spåra sitt målindex i realtid, med färre kostnader och större noggrannhet än sina konkurrenter.

Många marknadsindex är marknadsvärdesviktade. Detta innebär att mängden av varje aktie som innehas i indexet fluktuerar enligt förhållandet mellan dess marknadsvärde och det totala marknadsvärdet för alla värdepapper i indexet. Eftersom marknadsvärdet är aktiekursen gånger utestående aktier innebär fluktuationer i priset på värdepapper att sammansättningen av dessa index ständigt ändras.

En indexfond måste genomföra affärer på ett sådant sätt att det finns hundratals eller tusentals värdepapper exakt i proportion till deras viktning i det ständigt ändrade målindexet. I teorin, när en investerare köper eller säljer andelar i den börshandlade fonde, måste handeln för alla dessa olika värdepapper utföras samtidigt till det aktuella priset. Detta är inte verkligheten.

Även om dessa affärer är automatiserade kan fondens köp och säljtransaktioner vara tillräckligt stora för att ändra aktiekurserna på de värdepapper som den börshandlade fonden handlar om. Dessutom utförs avsluten ofta med något annorlunda tidpunkt, beroende på börsens omsättningshastighet och handelsvolymen i varje enskild aktie.

Diversifieringsregler

Värdepappersreglerna i USA säger att en börshandlad fond inte kan inneha mer än 25 procent av sin portfölj i en aktie. Denna regel skapar ett problem för specialiserade fonder som försöker replikera avkastningen från vissa branscher eller sektorer. Att verkligen kopiera vissa branschindex kan kräva att ETFen innehar mer än 25 % av förmögenheten i vissa aktier. I detta fall kan fonden inte juridiskt replikera det faktiska indexet i sin helhet, så det är troligt att ett spårningsfel uppstår.

Förvaltningsavgifter

Fondhantering och handelsavgifter anses ofta vara som den största orsaken till Tracking Error. Det är lätt att se att även om en given fond spårar indexet perfekt, kommer det fortfarande att prestera under det indexet med de avgifter som dras av från fondens avkastning. På samma sätt, ju mer en fond handlar värdepapper på marknaden, desto mer courtage kommer det att ackumuleras, vilket minskar avkastningen.

Värdepapperslån

Värdepapperslånet sker främst så att andra marknadsaktörer kan ta en kort position i en aktie. För att sälja aktier kort måste man först låna dem från någon annan, genom ett så kallat aktielån. Vanligtvis lånas aktier från stora institutionella fondförvaltare, som de som driver ETF-indexfonder. Förvaltare som lånar ut sina aktier kan generera ytterligare avkastning för investerare genom att ta ut räntor på lånade aktier. Den börshandlade fonden behåller fortfarande sina äganderättigheter till aktien, inklusive utdelningar. De genererade avgifterna ger emellertid extra avkastning för investerare över vad indexet skulle gett.

Vilket spårningsfel betyder för den enskilda investeraren

Ofta är det givna råd att helt enkelt köpa indexfonden med de lägsta avgifterna, men det är inte alltid vara fördelaktigt om fonden inte spårar sitt index så väl som förväntat.

Nyckeln är att investerare måste förstå vad de köper. Se till att ETF-indexfonden du överväger gör ett bra jobb att spåra sitt index. Viktiga mätvärden att söka efter här är fondens R-kvadrat och beta. R-kvadrat är en statistisk åtgärd som indikerar hur väl den börshandlade fondens prisrörelser korrelerar med index. Ju närmare R-kvadratet är till, desto närmare ligger indexfondens upp- och nedgångar ihop med målindexets mål.

Du vill också se till att fondens beta ligger mycket nära målindexets beta. Det innebär att fonden har ungefär samma riskprofil som indexet. Teoretiskt sett kan en fond ha en nära korrelation med sitt index, men ändå fluktuera med en större eller mindre marginal än indexet, vilket kommer att indikeras med ett annat beta. Dessa två mätvärden indikerar tillsammans att fonden kommer att spåra indexet mycket väl. Slutligen är en visuell inspektion av fondens avkastning jämfört med sitt referensindex en god sanitetskontroll på statistiken. Var noga med att titta på olika perioder för att se till att Din ETF spårar indexet väl över både kortfristiga fluktuationer och långsiktiga trender.

Poängen

Genom att göra de enkla läxorna som föreslås ovan kan du se till att en ETF-indexfond spårar sitt målindex som annonserat och du kommer att ha en bra chans att undvika ett spårningsfel som kan påverka din framtida avkastning negativt.

Kontrollera att fonderna köper vad du tror

Kontrollera att fonderna köper vad du tror. I våra arkiv har vi hittat en artikel av Stephan Agerman som grundade ETFSverige.se, och i dag arbetar på Deutsche Bank med bland annat den satsning på ETFer som den tyska banken gör under namnet db-x trackers. Vi publicerar artikeln Kontrollera att fonderna köper vad du tror. Artikeln publicerades ursprungligen i oktober 2011.

Börshandlade fonder köper ofta derivat i stället för de aktier som fonden ska följa. Med skakiga banker finns anledning att kolla vem som har ställt ut derivaten.

Den som köper en börshandlad fond som följer ett europeiskt aktieindex tänker förmodligen att hon eller han har köpt just europeiska aktier. Men det är inte så säkert. En klar majoritet av de ETF:er som handlas på Stockholmsbörsen investerar i derivat (swap), utställda av en bank som i sin tur åtar sig att på något sätt leverera samma avkastning som aktieindexet.

Den risk som ska hanteras av de inblandade rör alltså inte bara hur aktierna går. Så vad får placeraren som köpt ETF:en om fondbolaget eller banken får problem?

I USA är den här typen av upplägg inte tillåtet för standard-ETF:er. Där följer fonderna i stället ett specifikt index genom att antingen köpa samtliga aktier med de vikter de har i indexet, eller genom ett representativt urval. Det kallas fysisk replikering.

Den varianten finns även i Europa. Men majoriteten här är syntetisk replikering via derivat, och används av alla typer av investerare, både institutionella och privata. Vissa intressegrupper och reglerare vill förbjuda denna typ även i Europa.

Det vore fel, eftersom upplägget har fördelar. Däremot behövs hårdare regler kring vad som får ingå i de säkerheter som ställs och hur instrumentet presenteras för framför allt privatinvesterare.

Fördelarna som brukar lyftas fram är skatteeffektivitet, samt mindre skillnad i avkastning gentemot det index som fonden avses följa (tracking error).

Säkerheterna begränsar dessutom risken för placerarna. De flesta ETF:er följer samma europeiska regelverk (UCIT) som traditionella fonder. Varje fond får högst ha 10 procent av tillgångarna exponerade mot en enskild motpart. Resterande 90 procent av fondens värde måste garanteras genom någon form av säkerhet.

De flesta ETF-leverantörer som tillämpar syntetisk replikering med derivat har säkerheter som överstiger minimikraven. Ofta är mer än 100 procent av fondvärdet garanterat, genom en eller flera motparter. Det kan innebära att du får japanska eller amerikanska storbolag, eller amerikanska statsobligationer, som säkerhet för din investering i en Europa-ETF.

Om fondbolaget går omkull får du däremot inte japanska aktier i handen. ETF:er och ETF-bolag fungerar på precis samma sätt som vanliga fonder och fondbolag. Andelsägarnas tillgångar ska vara skilda från bolagets ekonomi och förvaras av ett förvaringsinstitut, en bank eller ett kreditinstitut. Går bolaget omkull ska alltså andelsägarna normalt inte drabbas.

Får banken som ställt ut derivaten problem, så att derivaten blir värdelösa, säljs säkerheterna för fondens räkning och du får kontanter i stället för japanska aktier. Det är väldigt sällan som en stor internationell bank går i konkurs utan någon som helst förvarning. Exempelvis skulle Handelsbanken behöva gå i konkurs för att denna situation skulle uppkomma för Xacts ETF:er som handlas på Stockholmsbörsen.

Även Deutsche Banks db x-trackers och SEB:s SpotR, som också handlas på Stockholmsbörsen, är syntetiska ETF:er. Till skillnad från flertalet ETF:er från iShares och Vanguard, som fokuserar på fysisk replikering.

Det finns skillnader i risk mellan typerna. Jag rekommenderar att handla med båda. Men kolla upp vem som har ställt ut derivatinstrumenten när det gäller syntetiska ETF:er. Är det en stor och etablerad bank borde det i normalfallet inte vara någon fara för din investering. Men i dessa turbulenta tider kan dock extremerna testas.

Slutsatsen är som vanligt att läsa på och förstå det du köper. Det var just enkelheten som var en av huvudpoängerna med att ETF:er från början kom till. Jag hoppas att branschen inte skjuter sig själv i foten och förstör den fortsatta utvecklingen genom att göra instrumenten alltmer komplexa och svåra att förstå.

Stephan Agerman, analytiker ETFSverige.se

Stephan Agerman är passionerat intresserad av börshandlade fonder. Så pass att han 2009 startade informationssajten ETFSverige. se, vid sidan av sitt ordinarie jobb på en investmentbank i Stockholm.