Många analytiker hävdar att aktierna är billiga just nu, sett ur ett historiskt perspektiv. Frågan är emellertid om det är sant eller inte.
Meb Faber, förvaltare på Cambria Global Value ETF (NYSEARCA: GVAL), en erkänd värderingsguru twittrade nyligen ut att den 5-åriga CAPE kvoten för tekniksektorn (NYSEARCA: XLK) i dag ligger på 22, att jämföra med 96 under slutet av IT-boomen i mars 2000.
Är Facebook billigt jämfört med Google 10-år sedan? Ska vi trösta oss med att Faber säger att värderingen av tekniksektorn ligger långt från ”bubbel territoriet”?
Tyvärr är det så att i 99 fall av hundra ger oss statistiken endast 49 procent av sanningen.
Och det är därför historiska jämförelser av CAPE förvirrar investerare, vilket får dem att fatta dåliga och olägliga beslut. CAPE förhållande, även känd som ”konjunkturrensat P/E” använder de genomsnittliga bolagsvinsterna för bolagen i olika index som S & P 500 eller OMXS30 som får anses utgöra hela aktiemarknaden under den jämförda tidsperioden.
Aktiekurserna delas upp i genomsnittliga fem eller tioårs resultat justerat för inflation, vilket skall ge en mer rättvisande bild av den potentiella framtida intjäningsförmågan. CAPE förhållandet är en helt acceptabel standard på aktievärdering och ännu bättre jämfört med den mer traditionella vinstmultiplikatorn (P/E)-tal som kan snedvrids av kortsiktiga avvikelser.
Varför kan vi då inte använda CAPE? Vi kan göra det men vi bör tillfoga ett visst mått av skepticism för att det skall fungera korrekt. Värderingen på aktier har sedan FED 2008 började laborera med billiga pengar, så kallad quantitative easing, har lett till att inflaterade värden. Till skillnad från tidigare perioder är dagens aktievärderingar inte baserade på organisk tillväxt utan på penningpolitiskt stimulans.
En aktiemarknad som kräver penningpolitiskt stimulans är ett farligt fenomen. Vad händer när aktiemarknaden inte får sin dagliga stimulans? Hur kommer aktiemarknaden att reagera då? Blir det en överreaktion åt andra hållet? En veritabel snedtändning?
Aktiemarknadens psykologi formas eller motiveras inte enbart av aktievärderingar. Ny historia lär oss så mycket. Att ligga exponerad på aktiemarknaden under hösten 2007 var bra jämfört med att äga aktier under hösten 2000, men det hindrade inte att börserna i många fall föll med hälften under de kommande arton månaderna.
Med facit i hand, de människor som använde historiskt billig P/E-tal eller CAPE under 2007 som beslutsunderlag för att köpa aktier blev vilseledda av historian. Kommer framtiden te sig annorlunda för personer som använder samma urvalsprocess?
“Beware of geeks bearing formulas” sade Warren Buffett när han travesterade ett annat berömt citat. Det är emellertid svårt att inte hålla med honom.
Har värderingen någon betydelse?
