Ett ökat antal investerare som törstar efter direktavkastning har funnit vägen till en av de sista bastionerna för hög direktavkastning. Ensom likväl erbjuder en relativt säker placeringsform, Real Estate Investment Trusts, i dagligt tal benämnda som REITs. I genomsnitt ger denna placeringsform en direktavkastning som är dubbelt så hög som den som dessa placerare kan få på aktiemarknaden, det finns till och med REITs som ger utdelningar som ligger så pass högt som tio (10) procent på årsbasis. Den höga direktavkastningen gör att flera placerare ifrågasätter säkerheten och tillförlitligheten i REITs, särskilt för de konservativa investerare som letar efter en stadigvarande inkomst i form av direktavkastning. REITs bör ha en roll i alla diversifierade tillväxt och inkomstorienterad portföljer. REITs handlar om hög utdelning, och de kan erbjuda en värdestegringspotential. Grunderna för att investera i REITs.

Hur fungerar REITs?

Andelarna i en REIT är ett värdepapper, precis som andelarna i en aktiefond. En REIT gör direktinvesteringar i fastigheter och/eller i inteckningslån. Det vanligaste är emellertid att en REIT investerar i kommersiella fastigheter, som köpcentra, hotellfastigheter och kontorsbyggnader alternativt i bostadsfastigheter. En REIT med fokus på inteckningslån investerar i portföljer med inteckningar eller så kallade mortgage-backed securities (MBS). En hybrid REIT investerar i båda dessa tillgångsslag.

Aktierna i en REIT handlas ofta på den öppna marknaden vilket gör det enkelt att både köpa och sälja dem. Den gemensamma nämnaren bland alla REITs är att utdelningen som består av hyresintäkter och realisationsvinster. För att kvalificera sig som värdepapper, måste REITs betala ut minst 90 procent av sin nettovinst till aktieägarna i form av utdelning. Till skillnad från ett vanligt företag betalar en REIT inte någon bolagsskatt på vinsten som de betalar ut.

Återinvesterade utdelningar

I allmänhet får investerare sin utdelning insatt på ett bankkonto eller direkt in på en depå. När detta sker är det sedan upp till placeraren att avgöra vad som skall hända med direktavkastningen. Alltfler företag, däribland ett ökat antal REITs, erbjuder återinvestering av utdelningar så kallade DRIPs. Det betyder att när utdelningen betalas ut köps ytterligare aktier i bolaget. En återinvesterad utdelning beskattas emellertid.

Det är inte alla REITs som erbjuder återinvesteringsprogam, så kallade DRIPs. Det är av den anledningen bra att kontrollera detta innan en investering görs, samt vilka transaktionskostnader som är förknippade med detta. I allmänhet skall det inte finnas några sådana efter DRIP programmen köper nyemitterade aktier direkt från bolaget.

De flesta investerare är medvetna om kraften i ränta på ränta och dess effekt på tillväxten av pengar över tiden. En REIT DRIP erbjuder samma möjlighet. Med tanke på den högre avkastningen av en REIT kan en REIT dropp generera en högre tillväxttakt. REIT utdelning kan öka med tiden, som när de används för att köpa ytterligare REIT aktier, kan accelerera ränta på ränta effekten ytterligare. REIT aktier har potential att öka i värde över tiden, vilket ökar värdet av innehavet som växande företag tenderar att betala ut ännu högre utdelning. Även om aktiekursen för ett REIT faller kan investerare fortfarande dra fördel av detta på lång sikt på grund av genomsnittseffekten.

Genomsnittseffekten, en bonus

Genomsnittseffekten är en investeringsteknik som drar nytta av sjunkande aktiekurser. Till exempel säger en investerare köpte 100 aktier i en REIT för 20 USD per aktie, och den betalar en utdelning om 200 USD per år. Aktiekursen faller sedan till 15 USD när investeraren erhåller sin första månatliga utdelning på 200 dollar, och det återinvesteras i samma REIT. 200 dollarsutdelningen skulle sedan köpa 13 nya utdelningsaktier på 15 dollar per aktie. Det totala innehavet ökar till 113 aktier till ett värde av 2195 USD. Det nya anskaffningsvärdet för det totala innehavet är nu mindre än 19,50 dollar per aktie. När aktiekursen ökar kommer utdelningen att köpa färre aktier, men investeraren kommer att generera en vinst snabbare på det totala innehavet på grund av den lägre kostnadsbasen. Om REITens aktiekurs fortsätter att öka och minska, bör anskaffningskostnaden alltid vara lägre än den nuvarande aktiekursen, vilket innebär att investerare alltid har en vinst.

Säkerhet och tillförlitlighet hos en REIT

Många rådgivare rekommenderar sina kunder att äga några fastighetsinvesteringar för diversifiering. Många REITs har lång historik av att generera kontinuerlig och ökande utdelning, även under den tumultartade fastighetskrisen 2008. En solid prestande REIT investerar normalt i en stor, geografiskt spridda portfölj av fastigheter med finansiellt sunda hyresgäster, som kan mildra eventuella volatiliteten i fastigheter. REITs är likvida placeringar, men för bästa möjliga resultat, bör de hållas inom en diversifierade portfölj på lång sikt. Genom att lägga till återinvesteringsprogram till en REIT kan en investerare bygga in ett betydande skydd på nedsidan genom att investera i REITs.

Är börshandlade fonder ett derivat?

ETFer är inte bara likvida, säkra och effektiva. De är också en kraft för demokratisering på finansmarknaden. Vänta, det var inte börshandlade fonder, der var argumenten för Mortgage-backed security. Mortgage-backed security (MBS) är värdepapperiserade krediter som omfattar bostadslån. Mark Twain lär ha sagt att historien inte upprepar sig, men det gör den. Börshandlade fonder skiljer sig från värdepapperiserade krediter på nästan varje punkt, men på flera viktiga områden påminner ETFer om de derivat som orsakade finanskrisen 2007. Är börshandlade fonder ett derivat? Svaret på denna fråga är helt klart nej.

Harold Bradley och Robert Litan skrev i en Kauffman Foundation rapport om potentialen för framtida marknadsstörningar ”vi är oroliga för att den ökande förpackningen av värdepapper påminner mycket om den finansiella ingenjörskonstruktionen som skapade finanskrisen.” Mätt med tillgångar har ETF-marknaden nästan tredubblats sedan rapporten offentliggjordes 2010.

Likviditetslöftet

Under början av 2000-talet utmålades MBSer som den amerikanska drömmen, i form av en obligation. Piper Jaffray skrev 2005 ”När Du investerar i hypotekslån hjälper du till att sänka kostnaderna för att finansiera ett hem och göra bostäder billigare för många amerikaner”.

I dag ser vi hur ETFer pitchas på samma sätt. Den enorma tillväxten av börshandlade fonder har demokratiserat investeringsverksamheten, öppnat upp investeringsstrategier och hela tillgångsklasser som historiskt endast har varit tillgänglig endast för de största och mest sofistikerade investerarna.

De har inte fel. Med hjälp av SPDR S & P 500 ETF (NYSEArca: SPY) kan en vanlig privatperson – om de vill – gå in och ur en marknadsposition på några sekunder och betala ett minimalt courtage. För inte så länge sedan hade det varit otänkbart. Att bygga upp en position som till och med på distans avspeglade ett större aktieindex skulle ha krävt köp av tusentals aktier i hundratals företag, vilket krävt en stor mängd tid och kapital.

Att tillåta regelbundna investerare att approximera en investering på den breda marknaden – att indexera – var Jack Bogles bidrag på 1970-talet. Många fonder tar emellertid ut höga avgifter och handlar inte på börser. Ingen kontroll av priset sker, utan Du får reda på vad dina aktier såldes för efter avslutet, vid slutet av handelsdagen.

BlackRock uppskattar att tillgångar i amerikanska börshandlade produkter, som inkluderar ETFer och certifikat (som är skuldinstrument), har mer än fördubblats sedan 2012 till över 2,7 biljoner dollar.

Borde vi vara mer kritiska?

Kanske borde vi vara mer kritiska mot denna lätthet, öppenhet och likviditet. Som Bradley och Litan skrev under 2010 ”På Wall Street finns det en olycklig tendens att upprepa misstag. Det sker gång på gång att ”innovatörer” skapar produkter som lovar obegränsad likviditet som till ett lågt pris skall erbjuda handelsmöjligheter i värdepapper som är svårt att handla med”.

Maskineriet som krävs för att bygga en börshandlad fond är komplex och dyr. Att det fungerar under goda tider är imponerande; Att det kan fallera under dåliga tider är knappast förvånande.

The Flash Crash of 2015

Den 11 augusti 2015 justerade Kinas centralbank sin valutakurs och gav marknaden mer att säga till vid fastställandet av yuanens värde. Valutan minskade med nästan 2,8 procent mot dollarn om två dagar. Detta och utlöste en kedjereaktion som 24 augusti slog ut aktiemarknader runt om i världen. S&P 500 stängde ned med 3,9 procent efter att ha handlats ned som lägst med 5,3 procent.

Dessa marknadsförluster sände världens mest omsatta ETFer i spinn. iShares Core S&P 500 ETF IVV backade med 4,2 procent, lite av från indexet som den skulle spåra. Istället för att notera en lägsta notering på cirka fem procent under föregående stängning, sjönk denna ETF med 25,9 procent. IVV var utformad för att spåra de mest likvida aktierna i världen – amerikanska blue chips – men market maker funktionerna bröt samman. Möjligheten till funktionshinder är ännu svårare när de underliggande tillgångarna själva är illikvida: sällanhandlade företagsobligationer och small cap aktier.

Strömbrytare stoppade handeln

Enligt Barrons Chris Dietrich orsakades händelsen i stor utsträckning av ”strömbrytare” som stoppade handeln med enskilda aktier. Detta ledde till att spreadarna, skillnaden mellan köp- och säljkurs, ökade markant.

Handeln med hundratals ETFer stoppades också. Oförmögna att handla aktier eller börshandlade fonder under flera minuter i taget stoppade behöriga deltagare från att utföra det arbitrage som håller ETF och indexpriser i linje. Enligt denna förklaring var det regulatoriska orsaker som orsakade problemet. Detta kan emellertid leda till problem på annat håll. Under denna flash crash var 65 procent av alla de avbrutna affärerna sådana som skedde i börshandlade produkter.

Systemiska risker

Om riskerna var begränsade till ETFerna själva skulle problemet inte vara så allvarligt. Att använda gränsvärden i stället för marknadsordningar mildrar riskerna i samband med kortvarig svängningar. Det ger i alla fall inverterarna möjligheten att handla med riskabla instrument. Den 24 augusti 2015 svarade handeln med ETFer för 42 procent av all handel på de amerikanska börserna.

Den växande användningen av ETFer kan signalera triumfen för den passiva sidan av den passiva aktiva investeringsdebatten. Stockpickers tenderar att underprestera index så säger logiken att det är bättre att investera i index. I själva verket är det så att börshandlade fonder, inte ens de som spårar de bredare marknadsindexen, är passiva. De 42 procent som nämndes i det tidigare stycket är andelen av omsättningen, inte i hur stor del av kapitalet som har placerats i börshandlade fonder.

Arkitekter som använder byggstenar

Finansiella rådgivare ser sig själva som arkitekter som använder byggstenar, till exempel indexprodukter tillsammans med aktivt förvaltade medel. Ännu viktigare att inse är att börshandlade fonder är långt från passiva. De påverkas i hög omfattning av de värdepapper som de bara ska spåra. De blir ibland svansens som viftar på hunden.

Randall Forsyth har hävdat att det var fallet med Guggenheim Solar ETF (TAN) och en skuggig solpanelstillverkare i Hong Kong, Hanergy Thin Film Group. När aktien steg i pris ökade detta företags marknadsvärde. Detta gav den en större viktning i TANs portfölj, vilket tvingade Guggenheim att köpa fler aktier, vilket kom att driva upp priset och så vidare. Detta fungerade till dess att aktiekursen i Hanergy Thin Film Group började sjunka. Detta ledde till att marknadsvärdet på värdet på aktierna som ägdes av TAN sjönk.

Mer oroande än en ETFs förmåga att pumpa upp värdet på underliggande värdepapper genom att köpa är dess förmåga att deflatera dem. Utförsäljningar från en börshandlad fond kan snabt förändra värdet på de underliggande aktierna. Det är framförallt om en ETF genomför en massiv utförsäljning.

En tsunami av derivat arbitrageförsäljning

De underliggande värdepapperen i breda index och i synnerhet i små sådana, till exempel branschspecifika index kan utlösa en tsunami av derivat arbitrageförsäljning. Det är mycket sannolikt att detta sker på ett oordnat sätt, av hedgefonder, portföljförsäkringssäljare, institutioner och privatpersoner. De marknadsföringsstrategier som beskriver ETFer som friktionslösa och obestridda investeringsverktyg tar inte hänsyn till den inneboende svårigheten att handla värdepapperen inom dessa fonder.

Marknaden kan redan ha fått en insikt i detta fenomen den 24 augusti 2015. IVV och andra ETFer med likvida blue chips innehav sjönk långt lägre än den breda marknaden. Det gjorde även många av de likvida blue chipsen det själva. IVVs tio största innehav backade alla med mer än fem procent intradag, vilket var långt under fallet för S&P 500.

Den börshandlade fondens roll som en mellanhand mellan investerare och investeringar förväntas växa. På grundval av egna studier förutspår PwC 2015 att tillgångar som investeras i ETFer kommer att fördubblas fram till år 2020. Berättelser som IVV och TAN kommer sannolikt att bli vanligare och få effekter om går långt utöver enskilda aktier och börshandlade fonder.

Den stora tre

På ett viktigt sätt är börshandlade fonder faktiskt passiva. De tre stora leverantörerna, BlackRock/iShares, Vanguard Group Inc. och State Street Corp kontrollerar tillsammans 71 procent av marknaden. Dessa tre företag, eller mer korrekt det fonder som de förvaltar, är tillsammans den största aktieägaren i 40 % av de amerikanska börsnoterade företagen. Beräknad på marknadsvärde är Big Three den största aktieägaren i företag som representerar 77,9 % av den amerikanska offentliga marknaden. BlackRock har en andel på fem procent eller mer i 2 632 företag runt om i världen, de flesta av dem i USA. Siffran för Vanguard är 1 855.

Bilden ovan kartlägger företagens ”potentiella aktieägarkraft. De Tre stora upptar en position av oöverträffad potentiell makt över företagsamerika.

Källa: Fichtner, Heemskerk and Garcia-Bernardo.

Den ultimata ironin

Den ultimata ironin är emellertid att några av de index som organiserar dessa massiva flöden av passivt förvaltat kapital inte är själva passiva. S&P 500 är till exempel inte ett reglerbaserat index vid slutet av dagen.

Dess komponenter är aktivt utvalda av en S & P Dow Jones Index-kommitté som har ”ett gott utrymme att välja aktier eller svara på marknadshändelser.” Vissa investerare är omedvetna att en liten grupp okända beslutsfattare sitter högst upp i den passiva ekonomin.

En generation av derivatinvesterare

Före finanskrisen fanns det en utbredd mentalitet som kopplade samman ”hypotekslån” med ”inteckningar”. Säkra, pålitliga, till och med patriotiska investeringar i varaktiga tillgångar. Biten med uppbackade var det få som tänkte på. Idag tänker vi på MBS som derivat – inte nödvändigtvis dåliga, men inte nödvändigtvis vad de menade att vara.