Oljan handlades på den högsta nivån för året i fredags när Brent Crude kom att handlas över 60 USD per fat, en direkt följd av att Eurozonens ekonomiska tillväxt översteg analytikernas förväntningar, och att fler och fler oljehandlare prisar in ännu en minskning av de amerikanska borriggarna. Oljan över 60 USD, första gången under 2015.
Många oljehandlare spekulerar också i att de fallande prospekteringsbudgetarna hos oljeföretagen kommer att leda till att en stor del av den överskottsoljan som finns på marknaden kommer sugas upp av en efterfrågan eftersom utbudet minskar. Många analytiker tror att det finns ett globalt överutbud på nästan två miljoner fat råolja per dag. Dessa analytiker säger att det är litet som förändrats i grunden och att det därför är svårt att förklara det oljerally som vi sett de senaste veckorna.
Ändå fortsätter oljepriset uppåt. Brent steg med mer än tre procent i fredags, upp med cirka sex procent under veckan som gick och nästan sexton procent på en månad. Priserna steg dessutom på grund av att frontmånadskontrakten rullades med ett premium.
Priset på Brent har kollapsat, det har rasat från 115 USD per fat i juni 2014, till den lägsta nivån på sex år, 46 USD per fat i slutet av januari, bland annat som en följd av oro för ett globalt överutbud. I fredags kom emellertid BNP-siffror från EUs största medlemsland, Tyskland, som visade att landets ekonomiska tillväxttakt under det fjärde kvartalet 2014 låg på 0,7 procent, dubbelt så högt som förväntat vilket fick handlarna att spekulera i att det kommer att krävas mer olja i framtiden.
Andra sade att marknaden räknar på ytterligare en nedgång i användandet av de amerikanska oljeriggarna. Under förra veckan sjönk denna siffra till den lägsta nivån på tre år.
Ökade kostnader för derivat skapar ett ökat intresse för ETFer Ökade krav på regleringar och högre kapitalreservkrav har lett till att vissa finansiella institutioner i högre utsträckning än tidigare väljer börshandlade produkter som ETFer framför dyrare derivatinstrument som terminer.
Institutionella investerare har historiskt gynnat swappar och terminer för att få en bred exponering mot till exempel aktieindex, men en globalt sett växande popularitet och sjunkande kostnader för börshandlade produkter har tillåtit ETP-marknaden att utmana andra instrument i användarvänlighet och total ägandekostnad.
En kvarts miljon dollar billigare att använda börshandlade fonder
Internationellt ser vi hur institutionella investerare, inklusive stiftelser, pensionsfonder och statliga investeringsfonder, har kommit att välja det betydligt billigare alternativet börshandlade fonder (ETFer) framför terminer och swappar. Tidigare i år publicerade Bank of America Merrill Lynch en rapport som visade att en långsiktig investerare som sökte en exponering på S&P 500 skulle spara en kvarts miljon dollar per år på att välja börshandlade fonder (ETFer) framför terminer.
BNP Paribas publicerade en egen analys, men med samma slutsats. Den franska banken skriver ”För att undvika potentiellt förhöjda terminskostnader (och kostnaden för volatiliteten), finner vår analys att investerare som inte söker levered exponering bör överväga börshandlade fonder (ETFer) som ett lämpligt alternativ för att behålla en lång position i det underliggande S & P 500 indexet.
SPDR S & P 500 ETF (NYSEArca: SPY), världens största ETF, debiterar 0,0945 procent per år, mindre än 9,50 USD per investerade 10 000 dollar. Vi ser samma sak i Europa, där handeln med terminskontrakt blivit dyrare. Det är inte enbart kostnaden för courtaget och clearing som skall räknas med utan även cost of carry, kostnaderna för att rulla terminskontraktet och spreaden. Det gör att
Kostnaden för att hålla ett terminskontrakt på Eurostoxx 50 har klättrat från i genomsnitt 0,07 procent av kontraktsvärdet sedan 1998, till i genomsnitt 0,45 procent under det senaste året. Således nästan fem gånger så dyrt som en börshandlad fond (ETF).
Nästan hälften av de institutionella användarna kommer öka innehaven under 2015
Blackrock, moderbolag till iShares, världens största ETF emittent, är ute efter att utöka sin närvaro på den europeiska ETF marknaden genom att övertyga handlare att släppa dyrare derivatprodukter till förmån för börshandlade fonder. Flytten till ETF-marknaden från derivat kommer som den naturlig följd av ett ökat användande av börshandlade fonder bland institutionella investerare. En undersökning som gjordes tidigare under 2014 av Greenwich Associates och sponsrades av Blackrock visade på att 46 procent av de institutionella ETF-investerarna allokerar minst en tiondel av sitt kapital till börshandlade fonder. Studien visar också på att nästan hälften av de institutionella ETF-investerarna, 47 procent, räknar med att de kommer öka användandet av ETFer under 2015.
Greklands ekonomi stärks för första gången på sex år
Greklands ekonomi stärks för första gången på sex år. Grekland, Europas sorgebarn har börjat visa tecken på ekonomisk förbättring. Under veckan som gick kunde vi ta del av ekonomiska data som visade på en tillväxt i Grekland. Landets BNP steg med 1,7 procent på årsbasis under det tredje kvartalet 2014 och den minskningen på 0,4 procent vi såg under Q2 2014 reviderades upp till 0,4 procent tack vare nya mätmetoder. Det ledde också till att årssiffran för Q2 2014 steg till 1,1 procent från tidigare minus 0,4 procent.
Den grekiska regeringen bedömer att tillväxten för helåret 2014 hamnar på 0,6 procent och 2,9 procent för 2015
Det finns självklart en börshandlad fond som endast fokuserar på utvecklingen i Grekland, Global X FTSE Greece 20 ETF (NYSEARC: GREK).
Colombiansk ETF rusar på starkaste BNP-siffran på två år
Colombiansk ETF rusar på starkaste BNP-siffran på två år. Att välja en börshandlad fond som fokuserar på Colombia har visat sig vara en bra affär, särskilt när det visar sig att Colombiansk ETF rusar på starkaste BNP-siffran på två år. Att investera i landspecifika ETFer kan således vara betydligt bättre än att köpa de bredare börshandlade fonderna som investerar i emerging markets eller frontier markets.
Year-to-date är Global X FTSE Colombia 20 ETF: (NYSEArca GXG) upp 12,1 procent, Market Vectors Colombia ETF (NYSEArca: COLX) har ökat med 14,5 procent och och iShares MSCI Colombia Capped ETF (NYSEArca: ICOL) har ökat med 10,1 procent. Bredare breda tillväxtmarknads ETF som iShares MSCI Emerging Markets ETF: s (NYSEArca: EEM) och Vanguard FTSE Emerging Markets ETF (NYSEArca: VWO) är upp 5,0 % och 6,9 % år-to-date, respektive
Det finns en massa saker som går i rätt riktning i detta latinamerikanska land just nu. I allmänhet bromsar ekonomierna i världen och tillväxtmarknader saktar ned i år. Colombia accelererar. Colombias regering visade att ekonomin expanderade med 6,4 procent under det första kvartalet jämfört med samma period året, det bästa första kvartalet sedan 2007 och överträffade genomsnittliga förutsägelser om 5,1 procent tillväxt.
Intern efterfrågan har visat ett mycket bra resultat, särskilt när det gäller privat konsumtion och investeringa vilket genererar en hel del optimism. Smolket i bägaren är att fler och fler analytiker bedömer det som sannolikt att den colombianska centralbanken skulle höja styrräntorna i morgon med minst 25 punkter för att bekämpa stigande inflation. Centralbanken tidigare följt en expansiv penningpolitik, inklusive en låg styrränta, för att stimulera tillväxten. Följaktligen har snabbare tillväxt lyfte inflationen från den lägsta sedan 1955.
Landets regering har reviderat upp sin tillväxtprognos för helåret 2013 till 4,7 % från tidigare 4,3 %., och finansminister Mauricio Cardenas tror till och med på en tillväxtprognos på 4,7 % i år eftersom Colombia går bra ekonomiskt och har lyckats en återhämtning inom de sektorer som tidigare släppat efter – jordbruk och industri.
Ledande eller missledande indikatorer? Varje månad överöses vi med ekonomisk statistik, så kallade ”ledande indikatorer” till exempel arbetslöshet och inflation, produktionsstarter, BNP-förändringar och andra siffror, dessa siffror kommer fram i vågor. Finansiella nyhetsbyråer som Bloomberg, Dow Jones och Reuters pumpar ut dem i exakt det ögonblick som de släpps. Börserna påverkas ofta inom några sekunder. Kommentatorer, analytiker och politiker tillskriver dessa siffror en nästan kosmisk betydelse.
Vi agerar som om de är markörer från urminnes tider, men i själva verket uppfanns efter depressionen och andra världskriget och är nu föråldrade.
Ta till exempel BNP, bruttonationalprodukten, som härstammar från formler som fastställdes av ekonomen Simon Kuznets och andra under 1930-talet. Bruttonationalprodukten har sina begränsningar, något som länge varit känt, men ingen var mer vältalig än av Robert F. Kennedy när han i ett berömt tal 1968 förklarade att det mätte allt utom det som är värt mätning. Frågan är alltså, heter det ledande eller missledande indikatorer?
BNP behandlar allt ut som en positiv vinkel. När du köper LED-lampor som undanröjer behovet av att spendera lika mycket pengar på glödlampor i framtiden men också bidrar till att minska energiförbrukningen. Problemet är att det får BNP att falla och vad som borde vara bra blir statistiskt negativ. Om ett företag förorenar en flod, är saneringskostnader positivt för BNP, liksom eventuella vårdkostnader för dem som skadas.
BNP-modellen bygger dessutom på att med ett ekonomiskt utfall följer konsumtion och sysselsättning. Modellen missar emellertid att många fabriker i dag drivs med hjälp av robotteknik och programvara, och att robotar inte köper nya bilar, skor eller tar en cafe latte.
BNP är ett bra antal för en nation som producerar saker gjorda av massor av arbetare, men för en informationsekonomi grundad på tjänster och immaterialrätt och fylld av appar som inte kostar någonting men ändå möjliggöra handel, är modellen vuxen uppgiften. Det är inte heller många av de övriga indikatorerna. Handelsbalansen behandla en iPhone producerad, eller egentligen monterad i Kina utan att ta hänsyn till de immateriella rättigheter som skapats av Apple i Kalifornien. Vart tjänas egentligen pengarna?
Går vi sedan vidare till inflationen ser vi att denna knappast kan hålla jämna steg med de kvalitetsförbättringar som byggs in i nya bilmodeller och vitvaror, trots statistikernas heroiska ansträngningar att få in effektivitetsvinster i sina formler.
Sysselsättningsstatistiken tar inte hänsyn till att personer i åldern mellan 20 och 30 lämnar sina välbetalda anställningar för att arbeta med egna projekt som skapar nya arbetstillfällen.
Vidare ser vi att statistiken behandlar varje ekonomi som en separat enhet, något som inte alls är realistiskt inom EU där arbetskraft, varor och tjänster flödar fritt. Våra liv har blivit allt mer globala, men våra indikatorer förblir envist nationella.
Världen skulle bli betydligt bättre betjänt om den konfronterade omvärlden utan att ta hänsyn till en grumlig statistik som konstruerats i en annan tidsålder. Finansministrar och andra ekonomiska beslutsfattare har förvisso hjälp av vissa makroindikatorer, givet att de förstår och kan tolka dem, men det är egentligen få andra som har den nyttan. Nationalekonomin bidrog till att tämja en av de värsta konjunkturnedgångarna i slutet av 1920-talet, men ju mer föråldrade de blir desto mer begränsar de ekonomiska indikatorerna vår förmåga att förstå omvärlden agera kreativt i syfte att forma och utveckla den.
Det har gjorts flera ansatser för att skapa nya, bättre indikatorer. Mest anmärkningsvärt under de senaste åren, är Bhutans bruttolyckeindex. FN har utvecklat ett Human Development Index. Andra har föreslagit nya sätt att bedöma det mesta. Allt dessa gör är emellertid fortfarande att reducera komplicerade system till enkla tal, och de kan därför inte komma att beskriva vår värld utan misslyckas av olika skäl.
Vad vi istället skulle behöva är anpassade indikatorer, vi översvämmas just nu av information och behöver inte längre nationella indikatorer som tagits fram för att passa allt och allt. Istället måste vi använda data till anpassade lösningar. Resultatet kommer att bli en uppsjö av skräddarsydda indikatorer, alla är anpassade till särskilda behov.
För enskilda individer har nationella ekonomiska siffror en mycket liten direkt betydelse. Att köpa ett hem, ta en examen, att söka ett jobb, att besluta om hur mycket som skall lånas är inga beslut som fattas med stöd av BNP-tillväxt eller av inflationsförväntningar eller bostadsbyggandet. Att fatta ett beslut om att starta ett företag styrs endast marginellt av sådana siffror, istället är det lokala trender i en bransch eller region som styr sådana beslut.
Ta till exempel den amerikanska delstaten Nebraska, känt för sina spannmålsodlingar och många skiffergasfyndigheter, där har det knappast förekommit någon arbetslöshet att tala om under de senaste åren. Jämför sedan med Detroit, Florida, delar av Los Angeles eller Phoenix i Arizona, delar av USA som befinner sig i kris. Vad hjälper det då att de amerikanska bruttonationalproduktionssiffrorna kom in starkt?
Stora företag har ekonomer som försöker fastställa korrelationerna mellan olika makroindikatorer och affärstrender, och företagen beslutar om hur mycket att spendera delvis baserad på en läsning av framtida räntor, tillväxttrender och inflationen. Sambandet mellan siffrorna och verkligheten stämmer inte alltid. Om siffrorna för detaljhandeln mäts bland de stora kedjorna som är etablerade i de stora köpcentrumen säger siffrorna inget om hur e-handeln har utvecklats. Om konsumtionen bottnar ger det ingen indikation om high end butikernas försäljning har varit, eller de billigare affärernas utveckling. Att fatta beslut baserat på vad indikatorerna visar är nästan ett garanterat sätt att fatta fel beslut på.
Naturligtvis beslutsfattarna behöver siffror som de matar in i sina komplicerade statistiska modeller för ”ekonomi” och för att hjälpa centralbankerna att styra penningpolitiken. Nu har emellertid också tjänstemännen som tar fram dessa uppgifter insett att finanspolitiken inte fungerar med dessa data. FEDs nya ordförande, Janet L. Yellen, sade nyligen att arbetslöshetssiffrorna inte fungerar som det är tänkt eftersom de inte fångar upp nyanser ifråga om undersysselsättning, avskräckta och uppgivna arbetssökande som har slutat att leta nya arbeten, studenter som hoppar av studierna, frilansare, praktikanter och långtidsarbetslösa.
Politiken som bedrivs är tänkt att driva upp konsumtion och öka BNP för att hjälpa den finansiella utvecklingen, men den gör lite för att förbättra den långsiktiga lönsamheten för ett dynamiskt ekonomiskt system. I USA röstades för nästan fem år sedan genom en stimulansproposition där 800 miljarder USD skulle bidra till att skapa 3,5 miljoner nya arbetstillfällen. Detta inträffade inte eftersom sambanden mellan att spenderade medel från staten och den privata sektorns önskan och behov att rekrytera inte är lika stark som det var under 1950-, 1960- och 1970-talen. I dag arbetar vi, i alla fall i västvärlden, i en informationsekonomi där billigt kapital, arbetskraft och teknik gör det enkelt för företag att skapa enorma vinster och utvinna mer produktivitet från sina anställda utan att behöva anställa fler arbetstagare.
Avvänjning från vår besatthet av ekonomiska indikatorer är ett viktigt steg för att brottas med när världen ser ut som den gör. Vi måste också lära oss att fatta beslut som ger positiva resultat . Individer, företag och regeringar kommer att finna deras intressen bäst betjänas av kreativa metoder som till exempel hantverksindikatorer istället för att koppla all verklighet till några enkla medelvärden. Indikatorerna bidrog till att tämja de värsta extrema konjunkturcykler i början av 1900-talet, men nu borde vi tacka dem och gå vidare till framtiden.
